Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baronen med ett flyktigt småleende, som blottade en
rad bländande hvita tänder, »förlåt mig... jag kan
inte dansa.»
»Nå,... så mycket bättre då!» utbrast jag, i det
jag sjönk tillbaka ner på taburetten. »Jag hade just
dragit mig tillbaka här för att få hvila en stund.»
»Och anledningen till min anhållan att blifva
presenterad för Eder var den, att jag har en ganska
viktig underrättelse, hvilken jag önskade få
meddela Er.»
Dessa ord väckte min förvåning. Baronens
utseende och min voro mycket allvarliga. Han tycktes
vara en allvarlig man... icke längre ung, omkring
fyrtio år... hade några silfverhår vid tinningarne.
På det hela taget hade han verkligen ett förnämt
och sympativäckande utseende. Min vana var att,
så ofta någon herre begärde att få blifva presenterad för
mig, tyst ställa till mig själf dessa frågor; är du väl
en friare? Skulle jag taga dig, om du verkligen friar?
Båda dessa frågor besvarade jag inom mig utan ett
ögonblicks tvekan med »nej!» Den här baronen
saknade helt och hållet det förbindligt-tillbedjande
ansiktsuttryck, som man finner hos alla herrar, hvilka
nalkas en dam med s. k. »afsikter». Och hans
uniform, gjorde, att den andra frågan icke ens tarfvade
något svar. En man i uniform skulle aldrig blifva
min make. För andra gången ville jag icke blifva
änka efter en stupad officer. Detta var min orubbliga
föresats. Och detta icke allenast af den orsaken, att
jag icke ville ännu en gång genomlefva den
förfärliga ångest, som blefve min lott, om min make
beordrades ut till en eller annan krigsskådeplats, utan
äfven därför, att jag under de senare åren hade
bildat mig åsikter och meningar om krig i allmänhet...
åsikter, i hvilka en militär aldrig skulle kunna
instämma, han månde nu vara min make eller icke.
Öfverstelöjtnant von Tilling begagnade sig icke
af mitt anbud att taga plats vid min sida.
»Jag vill icke länge besvära Er, fru grefvinna.
Det, som jag har att meddela er, är icke lämpligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
