Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han är kall och känslolös... nu kommer han —
förlåt uttrycket — han kom, han såg, han segrade. —
Vidare frågade du om Tillings familj. Jag har den
föreställningen, att den är af preussiskt ursprung,
men redan hans far hade inträdt i österrikisk tjänst.
Äfven hans mor är född i Preussen. Du märkte nog,
att han talar med nordtysk brytning.»
»Ja, han talar verkligen en beundransvärd
vacker tyska.»
»Naturligtvis! Jag visste väl det! Allt hvad han
säger och allt hvad han företager sig, det är
naturligtvis beundransvärdt alltsammans och detta ända
in i de minsta detaljer.» Althaus steg upp. »Nu har
jag sannerligen fått nog till lifs af det här. Tillåt mig
öfverlämna dig åt dina svärmerier och drömmar. Jag
skall försöka underhålla mig med damer, som...»
»Som finna dig underbart vacker!» ifyllde jag.
»Sådana torde icke vara svårt att uppleta.»
Redan tidigt lämnade jag balen. Min tant Maria
stannade ju kvar, och jag kunde tryggt öfverlämna
mina systrar åt hennes beskydd. All lust att dansa
hade försvunnit. Jag kände mig uttröttad. Jag
längtade efter att komma hem... Hvarför?... Månne
det var för att i ostördt lugn tänka på baron
Tilling?... Af min dagbok att döma förhöll det sig
verkligen så, ty redan samma dag har jag åt dess
tystlåtna blad anförtrott icke allenast ofvan anförda
samtal utan följande, därtill fogade betraktelser:
»en i hög grad intressant man, denne Tilling!...
Den höga dam, som älskar honom, tänker säkerligen
nu på honom... eller måhända ligger han i detta
ögonblick vid hennes fötter och hon, den lyckliga,
är icke så ensam... icke så ensam som jag. Ack,
om jag kunde riktigt så där innerligt älska någon...
det behöfde naturligtvis icke vara just Tilling...
honom känner jag ju icke... det månde vara
härligt! Det är icke Tilling, som väcker min afund mot
prinsessan. Det jag afundas, är endast det, att hon
är förälskad. Och ju mera varmt hon är honom
tillgifven, desto mer afundas jag henne denna lott.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
