Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min första tanke vid uppvaknandet uppsökte ånyo
Tilling... ingen annan än Tilling. Jo, mitt minne
svek mig icke. Det förhöll sig verkligen så, att han
hade anmält sitt besök hos mig redan under loppet
af den innevarande dagen, emedan han hade
vikliga meddelanden att göra mig. Med spänd väntan
afvaktade jag hans visit. Lång tid hade förflutit,
sedan jag känt en så stark nyfikenhet.
När den för besöket bestämda timmen snart var
inne, gaf jag min tjänstepersonal befallning att icke
insläppa någon annan än honom. Mina systrar voro
icke hemma. Tant Maria, deras outtröttliga
vårdarinna, hade beledsagat dem till skridskobanan.
Jag tog plats i min lilla salong — smakfullt klädd
i en hvardagsdräkt af violett sammet (det violetta är,
som bekant, mycket klädsamt för blondiner), tog en
bok i min hand och sysselsatte mig med att — vänta.
Och min väntan blef icke lång. Klockan tio minuter
öfver två inträdde friherre von Tilling.
»Som ni finner, fru grefvinna, har jag punktligt
begagnat mig af er vänliga tillåtelse», yttrade han,
sedan han kysst min hand.
»Lyckligtvis!» genmälde jag leende, i det jag
genom en åtbörd anvisade honom en plats. »Eljest skulle
jag hafva förgåtts af otålighet! I sanning har Ni
lyckats försätta mitt sinne i stark spänning.»
»Eftersom det förhåller sig så, vill jag ofördröjligen
och utan någon lång inledning säga, hvad som fört
mig hit. Då jag förteg det i går på balen, skedde
det för att icke störa Er glada sinnesstäminng...»
»Ni skrämmer mig...»
»Med få ord; jag deltog i drabbningen vid
Magenta...»
»Och ni har sett min Arno stupa?» utropade jag.
Mitt tal ljöd nästan såsom ett skri.
»Alldeles så förhåller det sig. Jag är i tillfälle
att lämna er underrättelse angående hans sista
stunder.»
»Tala!» yttrade jag bäfvande.
»Men darra icke så, grefvinna! Om dessa hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
