Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om jag ej ens ägde en aning om, att här i världen
finnes någonting, som bär namnet kärlek eller
namnet passion. Men det oaktadt mötte jag hans blick
öppet, trofast och ärligt. Jag kände, att mina kinder
voro glödheta och den tanken surrade omkring i mitt
hufvud, att om han förut funnit mig vacker, måste
han nu finna mig skön och bedårande... en känsla,
hvilken på en och samma gång var angenäm och
ägnad att försätta mig i en ljuf förlägenhet. En half
minut, icke mera, fick detta fortfara. Jag hade ju
en solfjäder. Hvarför icke begagna detta praktiska lilla
ting? Med hast förde jag den uppåt och dolde
bakom dess tunna sidenvåder mitt rodnande ansikte. På
samma gång ändrade jag ställning, så att jag icke
längre befann mig ansikte mot ansikte med honom.
När detta var gjordt, yttrade jag:
»Nyss gaf Ni minister ’Visserligen’ ett svar, som
förtjuste mig.»
Tilling ryckte till, liksom om han uppvaknat ur
en dröm, samt yttrade långsamt och tankfullt:
»Jag?... Hvad menar Ni?... Nyss! Därom
har jag icke en skymt af minne. Tvärtom förefaller
det mig, som om jag väckt förargelse och kommit
missämja åstad genom mitt sätt att bedöma den där
hjältemodige tyrolaren... Hopsauf eller hvad annat
han nu hette.»
»Hupfauf!»
»Nå ja, han må nu hafva burit hvilket namn som
hälst, så var emellertid Ni, fru grefvinna, den enda,
som icke gaf tillkänna en skymt af ogillande af hvad
jag sade. Men dessa mumieartade gamla excellenser,
som af hofluften och egenkärleken förvandlats till
automater, dem förolämpade jag naturligtvis genom
mina i en kejserlig löjtnants mun opassande
yttranden... högst opassande, det måste jag erkänna. Det
är ju rent af ett högförräderi att påstå, att den har
ett hårdt hjärta, som är skicklig att med sin kula
träffa en fiendes bröst. Det är ju enligt den i folket
och i våra förnämiteter från barnaåren inplantade
åsikten rent af en hädelse, mera vederstygglig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
