Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följaktligen äfven mera straffvärd än en hädelse mot
Allfadern däruppe i himmelen. Ju mera kallblodig
en soldat visar sig, desto godmodigare sälle är han.
Detta är ju en från gammalt känd och vittnad sak.
På den melodramatiska teaterns repertoir finnes icke
någon mera sentimental figur än den under fälttåg och
i slaktningar, under strapatser för fosterlandet af alla
slag grånade krigaren med ett vekt hjärta. En
sådan stelbent veteran, huru morskt han än blickar och
huru mycket hans långa, buskiga knäfvelborrar
gifva honom ett grymt, blodtörstigt utseende, dock
är ur stånd att tillfoga ens en mask någon skada.
Han skulle icke ens kunna döda en fluga.»
»Af hvilken anledning blef ni soldat, herr baron?»
»Genom denna fråga bevisar Ni, att Ni skådat
in i mitt hjärta. Det var inte jag... inte den
trettionioårige Fredrik Tilling, som valde det yrket. Det
var den tio- eller tolfårige gossen Fredrik med
smeknamnet Fritze, som träffade detta val. Man lät mig
växa upp bland några hundratal tennsoldater, bland
ståtliga stridshästar af trä, somliga stelbenta och
orubbligt stillastående, andra rörliga på två svängda
och under hofvarna fastnitade gungstolsmedar, jämte
en mängd andra krigiska leksaker, icke till
förglömmandes ett dussin sablar af förtennt järnbleck och
korkbössor m. m. Min far, den ärevördige och med
krigareära krönte infanterigeneralen, hvilkens bröst
var öfversålladt med ordnar och medaljer, samt min
onkel, en löjtnant, som var betydligt mera
hemmastadd i konsten att tjusa kvinnor än i konsten att
gräfva en löpgraf eller inöfva ett kompani rekryter...
de och alla andra plägade fråga mig: ’gosse, hvad
ämnar du blifva här i världen?’ Det var ju helt
naturligt, att jag med en sådan uppfostran och lefvande
midt ibland sabelskrammel skulle svara: ’jag skall
blifva soldat, och då får jag nog en riktig sabel och
en lefvande häst’.»
»Just i dag erhöll jag såsom gåfva till min son
en stor, med glänsande tennsoldater uppfylld ask, men
han skall aldrig ens få se den. Men då Ni nu sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
