- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
110

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle därför såsom privatman sakna medel och
utvägar att vara staten, medmänniskor eller mig själf
till någon nytta... Då förhållandena äro sådana,
har jag väl då anledning att öfvergifva min en gång
valda lefnadsbana?»

»Ja, det synes mig så. En giltig anledning vore
väl Er motvilja för att skjuta, sticka, slå till döds
Edra medmänniskor.»

»Ser Ni... nådiga grefvinna... då det är fråga
om att försvara och värna sitt eget lif mot en annan,
hvilken skjuter, sticker, och slår ihjäl så många han
förmår öfverväldiga och så många han under
drabbningens hetta medhinner... då upphör känslan af
personligt ansvar. Man har ofta och med ett ganska
träffande ord benämnt kriget ett legaliseradt
massmord, men den enskilde militären anser sig icke vara
någon mördare. Den omständigheten, att jag det
oaktadt hyser motvilja, ja, afsky för kriget, att
stridstumultet och massmördandet såväl som åsynen af det
med lik, med högar af människolik öfversållade
slagfältet, väcka min leda... allt detta är sannt. Jag
lider däraf, lider djupt och intensivt... men det är
ju i själfva verket detsamma som då en sjöman
under rasande storm lider af sjösjuka. Sjömannen måste
ju, om han är en någorlunda modig och plikttrogen
karl, härda ut på däck och fullgöra sina skyldigheter,
äfven om han ser orkanen sopa mer än en af
kamraterna öfver bord. Icke heller får han, på grund
af de skräckscener, i hvilka han deltagit, vägra att
ånyo begifva sig ut på hafvet.»

»Ja, om det måste så vara!... Men är väl, öfver
hufvud taget, kriget en nödvändighet?»

»Det är en annan fråga. Den enskilde rår ju
i alla händelser icke för kriget. Men gå ut i kriget
och strida efter bästa förmåga, det är hans plikt.
Den måste han uppfylla. Och just denna
pliktuppfyllelse skänker honom, om icke lust, så åtminstone
kraft att uppfylla hvad tjänsten ålägger honom.»

På detta sätt samtalade vi en god stund i
all förtrolighet. Vårt samspråk fördes tämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free