Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej... på heder och tro!»
»Då är jag lugn.»
Under det att han bistod mig vid uppstigandet
i vagnen tryckte han min hand och förde den till sina
läppar.
»När får jag göra Er min uppvaktning?»
»Alla lördagar är jag...»
»Hemma!... Ja, jag förstår. Således tager Ni
icke alls emot mig.»
Han bugade sig och återvände in i huset.
Jag ville tillropa honom ännu ett ord, men i nästa
ögonblick hade betjänten tillslutit vagnsdörren.
Ensam vorden, lutade jag mig tillbaka i ett hörn
och skulle helst velat gråta — tårar af trots, liksom
ett uppretadt barn. Jag var ursinnig på mig själf,
på mitt beteende mot honom. Huru hade jag väl
kunnat vara så kall, så ohöflig, ja, nästan grof mot
honom, som ingaf mig så varma sympatier?... Till
allt detta var prinsessan skuld. Huru jag hatade
henne!... Hvad var det söm rörde sig inom mig och
var så smärtsamt?... Svartsjuka? Som en blixt
flög nu den tanken genom mitt hufvud: »jag är
förälskad i Tilling». — — — »Förälskad, förälskad,
förälskad!» sade vagnshjulens rasslande mot
gatubeläggningen. »Du älskar honom!» ropade till mig de
förbiilande gatulyktorna... »Du älskar honom», doftade
det från mina handskar. Den ena af dem förde jag
till mina läppar... på samma ställe, som han kysst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
