Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
så kär som han. En man, hvilken 1 godhet, i
ädelhet, i själfullhet är jämbördig med honom, finnes icke
på jorden. Och så kär, som jag hållit dig, Fredrik,
så kär håller dig ingen annan, säkerligen icke ens
din prinsessa, till hvilken du förmodligen återvändt.
Nu och hädanefter skall du, min lille son Rudolf, vara
min tröst och mitt stöd. Hädanefter skall jag hårdt
tillsluta mitt hjärta för hvarje kärlek till en man.
Endast moderskärleken skall hädanefter uppfylla mitt
hjärta och mitt lif... Om det lyckas mig att af dig
göra en sådan man som han... om jag en gång
skulle af dig blifva så begråten, käre Rudolf, så
begråten, som hans moder blef af honom... ja, då
skulle jag tycka, att jag icke lefvat förgäfves.»
I själfva verket är det här dagboksskrifvandet en
vanvettig eller åtminstone en smula vanvettig sak. Jag
tror, att det kan med rätta betecknas som ett försök att
genom nedskrifna ord föreviga dessa ständigt växlande,
ständigt döende, ständigt ånyo till lif uppvaknande
föresatser, önskningar och åskådningssätt, hvilka
innefattas inom själslifvets ram... och sådant må man
väl med rätta kalla en början i orätt ända. När man
vid mognare år genomläser dylika anteckningar,
komma de en att rodna, att känna blygsel öfver sin egen
obeständighet. Här hade jag nu på ett och samma
blad och under ett och samma datum upptecknat två
så olikartade, hvarandra helt och hållet motsatta
stämningar i till en början det full vissa hoppet och...
några minuter senare... den mest fullständiga
försakelse af all mänsklig lycka! Och likväl skulle de
nästkommande bladen i min dagbok hafva att berätta
om någonting... ja, någonting alldeles oväntadt.
Annandag Påsk inbröt. Dagen gynnades af det
allra härligaste väder. Den på nämnda dag enligt
urgammal sedvänja förekommande Praterpromenaden
— ett slags förelöpare till den stora corson den första
maj — var i ovanligt hög grad lysande. Ännu kan
jag erinra mig, hurusom denna lysande ståt, denna
jublande festglädje, denna soliga, muntra och glada
vårstämning, som i hela vår omgifning gjorde sig gäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
