Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
den växt till sig och blifvit en fordran, och sedan
bör man snarast möjligt ställa om, att ett sådant kraf
blir tillf redsställdt. Att föra krig för att skaffa arméen
sysselsättning och tillfredsställelse... är icke det
alldeles detsamma som om man ville antända ett
hus i ändamål att skaffa brandmanskapet tillfälle
till öfning, tillfälle att utmärka sig samt skörda beröm,
befordran och belöningar?»
»Eder jämförelse haltar», inföll nu min far, i det
han mot sin vana tilltalade Tilling med hans
militära titel, »den haltar, herr öfverstelöjtnant»,
hvarmed han måhända afsåg att gifva honom en
påminnelse därom, att hans åsikter icke öfverensstämde
med hans stånd och lefnadskall. — »Eldsvådan
åstadkommer endast skada, intet annat än skada, under
det att krig kunna åt ett land och ett folk medföra
både makt och storhet. På hvilket sätt hafva väl
stater och riken bildats och tillväxt, om icke genom
segerrika fälttåg? Den personliga ärelystnaden är väl
icke det enda, som uppväcker soldatens längtan efter
krig. Framför allt är det den nationella, den
fosterländska stoltheten, som däri finner en prisvärd och
för folkets lif hälsosam näring. Med få ord —
patriotismen...»
»D. v. s. kärleken till hemlandet, hemorten,
hemmet», inföll Tilling. »Det är mig omöjligt att inse,
hvarför vi militärer alltid äro så angelägna om att
låta påskina, att vi hafva patent på
fosterlandskärleken, att vi skulle framför andra besjälas af en känsla,
hvilken likväl är helt naturlig för och finnes hos de
allra flesta människor, hvilket stånd, hvilken
samhällsklass de än tillhöra. Hvar och en hyser kärlek till
den jordtorfva, där hans vagga stått, där han växt
upp. Hvar och en önskar helt visst sina landsmän
lycka och välgång, men detta kan vinnas genom helt
andra medel än krig. Stolthet, berättigad stolthet, kan
man känna öfver helt andra saker, än vapenbragder.
Jag för min del känner mig betydligt mera stolt öfver
en af våra stora skalder än öfver en af våra genera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
