Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i57
Detta var andra gången han begagnade mitt
dopnamn. »Mar-ta» — dessa båda stafvelsen dessa
fem bokstäfver ägde en ljuf klang, hvilken berusade
mig... Naturligtvis måste jag svara något, som
kunde klinga lika ljuft i hans öron... två andra
staf-velser, i hvilka innefattades allt hvad som under
senare tiden kommit mitt hjärta att svälla, att klappa,
att hamra. Sakta höjde jag min blick till hans ansikte
och hviskade, hviskade sakta:
»Fredrik!»
Men min far, som tycktes besitta ett särskildt sjätte
sinne, hvilket alltid sade honom, om och när han
kunde lyckas i sitt bemödande att komma olägligt...
min far trädde nu in, utropande helt ifrigt:
»Ah,... Du är ju där!... Din lakej, den
oborstade lymmeln, behagade säga mig, att du icke var
hemma... Men jag var honom för klok, jag. Jag
sade honom, att jag ville i din salong invänta din
hemkomst... Nej, se... god dag, Tilling!... Är Ni
här? Efter Ert ömsesidiga afsked i går är det med
en viss... en viss och sannerligen icke liten
öfverraskning jag nu... nu redan i dag finner Er
här.»
»Min resa har blifvit inställd och, ser Ni, därför
har jag nu kommit...»
»Kommit för att delgifva min dotter denna
sorgliga... hm!,... underrättelse? Jo, visst... jag
förstår... Nåväl, Marta, nu ändtligen kan jag
kanske få meddela dig, Marta, orsaken till mitt besök...
Det är en familjeangelägenhet...»
När min far så där ideligen upprepade mitt namn,
hade han alltid på hjärtat något obehagligt att
meddela mig. Det liksom tillfredsställde honom, ty då
kunde han genast upptaga den för honom
angenäma rollen att spela en tröstens och hugsvalelsens
ängel.
Tilling steg genast upp.
»Då skulle min närvaro inverka störande», yttrade
han med lugn, men den blick, med hvilken han
betraktade min far, var alldeles icke blid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
