Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i6s
en fruktan att jag skall ånyo vakna upp till en
sorglig, en af smärta uppfylld verklighet... Och i själfva
verket är ju min kärlek hopplös... Hvad har väl
jag att erbjuda Er. I dag ler Ni med ynnest emot mig
och jag erfar en känsla, som som jag befunne mig
i sjunde himmelen. I morgon... eller längre fram
i tiden... skall Ni kanske åter fråntaga mig denna
oförtjänta lycka och störta mig i ett bråddjup af
förtviflan... Jag känner sannerligen icke mera igen
mig själf. Hvilka öfverdrifna och svulstiga uttryck
begagnar jag icke... jag, som eljest alltid är en så
lugn och nyktert tänkande människa... en hatare
af alla öfverdrifter... Men gentemot Er förefaller
mig ingenting öfverdrifvet numera. I Er makt ligger
nu att göra mig för alltid lycklig eller evigt olycklig...»
»Låtom oss nu också tala om mina oroliga
tankar...... om mina tvifel!... Prinsessan...!»
»Jaså... har detta prat äfven nått Edra öron?
Det är osanning... det är den svartaste lögn...
en den mest nedriga och afskyvärda osanning.»
»Jag finner det helt naturligt, att Ni förnekar
förhållandet. Sådant är helt enkelt Er plikt...»
»Ifrågavarande dam, hvilkens hjärta som bekant
nu har kastat ankar i Burgteatern... för huru länge?
... nåväl, nämnda dam med ett så rymligt hjärta
skulle icke ens kunna förplikta den mest diskreta
människa till obrottslig tystlåtenhet, till en grafs stumhet.
Hon skänker ju bort sitt hjärta nästan hvarje dag
under de löpande åren. Alltså har Ni dubbla skäl att
tro mig. Och föröfrigt... skulle jag väl velat lämna
Wien, om detta rykte talat sanning?»
»Svartsjukan känner icke till konsten att draga
förnuftiga slutledningar... Skulle väl t. ex. jag hafva
bedt Er möta mig här, om jag kommit för att
sammanträffa med min kusin Althaus?»
»Huru svårt, min Marta, är det icke att rida så
här stelt och tungt vid Er sida!... Jag skulle i detta
ögonblick vilja falla till Edra fötter... eller
åtminstone föra Er kära, kära hand till mina läppar...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
