- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
166

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i66

»Älskade Fredrik», yttrade jag med ömhet.
»Dylika kärleksbetygelser äro ju icke af nöden. Med ord
kan man ju ådagalägga sin kärlek, visa sin hyllning
fullt ut lika tydligt som genom knäfall och smekas
såsom...»

»... såsom med en kyss», ifyllde han.

Detta ord kom oss båda att spritta till, liksom om
vi samtidigt erhållit en elektrisk stöt. Vi sågo
hvarandra en lång stund in i ögonen och erforo därvid,
att man kan kyssa hvarandra äfven med blickar...

Han var den förste att bryta tystnaden.

»Huru länge är det, sedan du...?»

Jag förstod så innerligt väl hans oafslutade fråga,
att jag genast och utan betänkande svarade:

»Sedan den där middagen i min fars hem! Och

Ni?»

»Ni?!... Detta »Ni» är en dissonans, ett
missljud, Marta lilla, Skall jag besvara frågan måste du
formulera den annorlunda.»

»Och–-du?»

»Jag?... Förmodligen också sedan samma
minnesvärda middag! Men riktigt klart blef det för mig
först vid min moders dödsläger... Ack, med hvilken
innerlig trängtan ilade icke då mina tankar till dig!»

»Det förstod jag också. Men... du däremot...»

»Hvad?»

»Jo, du förstod icke betydelsen af den röda ros, som
var inflätad bland de hvita rosorna i den
begrafnings-krans, som jag skickade dig, ty... om du förstått
min mening med denna blomma, hade du ingalunda
efter din återkomst hit undvikit mig så, som du då
gjorde. Men jag förmår ännu icke klart fatta skälet
till din tillbakadragenhet eller hvarför du ämnade resa
bort från oss?»

»Emedan jag aldrig varit nog förmäten att invagga
mig i den förhoppningen, att du någonsin skulle vilja
blifva min. Först då du vid min mors minne besvor
mig att komma till dig och stanna kvar... först
då insåg jag, att du hade mig kär... att jag skulle
få åt dig ägna hela mitt lif.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free