Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i73
Hon var älskvärdheten själf. Och hon behagade
yttra:
»Äktenskapen äro icke en jordisk angelägenhet.
De beslutas i himlen. Däruppe sker den verkliga
vigseln», yttrade hon salvelsefullt. »Allas våra
lefnadsöden bestämmas i förväg af den allgode försynen.
Ja... jaha... hum!... ha... jaha... med Guds
välsignelse och nåd skola helt visst I båda blifva
lyckliga... ack, lyckliga i blott jordisk mening!
... Ah!... Hm!... Jaha!.. Lyckliga såsom
människor kunna blifva det i denna öken, som vi
benämna världen... Hm!... Ja!... Jaha!... Ja,
det är nu så en gån g för alla. Kaka söker
maka. Ja... jaha!... Hvad mig beträffar, skall jag
oaflåtligen, både natt och dag, anropa himlen, bedja
till gud om er välfärd.»
Nå... detta nonsens gick spårlöst förbi våra öron.
Men nu kom en stund, då min käre lille gosse,
min Rudolf, skulle presenteras för sin »andra pappa».
Och jag erfor en känsla af outsäglig glädje, då
Tilling tog mitt barn upp i sitt knä, kysste honom och
sade:
»Af dig, lille gosse, skola vi båda helt visst göra
en dugande karl... en god människa.»
Naturligtvis kunde min far icke underlåta att
under aftonen med skoningslöst finger vidröra en af de
sårbara delarna i Tillings och mitt lif. Han hade ju
icke ens den allra mest aflägsna aning om, hvad man
till och med bland fabriksbefolkning vet kallas
finkänslighet. Hos mången obildad arbetare, hos mången
arbeterska, hvilken knappt hört talas om en skola,
har jag iakttagit ett djupt finkänsligt hjärta, en själ,
hvilken sårats af ett enda ovänligt eller ohöfviskt ord.
Men med en dylik svaghet var min från ett förflutet
sekel härstammande far aldrig någonsin bejakad. Jag
både blygdes och kände i mitt hjärta en viss
förskräckelse, då han behagade yttra:
»Nu, Tilling, nu ämnar Ni väl öfvergifva Er
ärorika bana?... Icke sannt?... Ni skall väl slå Er
ner på landet, föra herdelif, smeka lamm, köra tama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
