- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
180

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i6o

inte med ord uttrycka, huru varmt och innerligt jag
eftertraktar den glädjen att blifva farmoder. Men
den fröjden ligger säkerligen ännu långt aflägsen i
framtidens sköte... Min son har ju ännu icke
öfverskridit sitt tjugoandra år.»

»Åh... var lugn, kära tant! Han kommer helt
visst att väl begagna tiden... Han kommer nog
att förvrida hufvudet på många ungmor, ja, att krossa
hjärtan i hundratal, kanske tusental!...»

»Ingalunda vågar jag hoppas det...! Det vore
så olikt honom. Såsom god, rättsinnad, bildad och
artig ung man står han långt framför de allra flesta.
Ända in i småsaker är han rättänkande och
samvetsgrann... Den kvinna, som vinner lyckan att blifva
hans maka, får ett himmelrike på jorden. Det är
säkert, det.»

»Liksom Fredriks maka...»

»Därom är för tidigt att yttra sig, mitt barn! Du
befinner dig ännu i smekmånadsberusningen. Vi
skola tala därom, när du tillbringat tio år under det
äktenskapliga oket. Det är tids nog... Under de
första veckorna äro naturligtvis alla äktenskap lyckliga.
Kan någon undra på det?... De unga makarne
simma omkring i ett haf af sällhet... en sällhet,
hvilken gör dem liksom rusiga och betäcker med
dimma deras ögon. Men, ser du... härmed vill jag
för ingen del hafva lämnat uttryck för något
tvifvel på min systerson, ej heller för något tvifvel på
dig... Tvärtom och fastmera vågar jag för min
personliga del tro och hoppas, ja, med visshet
tillförse mig, att Eder äktenskapliga lycka icke skall
komma att visa sig vara af efemerisk art.»

Denna af min tant Cornelia framställda lyckliga
profetia har jag anförtrott åt min dagbok, och i den
breda marginalen skrifvit:

»Gått i fullbordan?... Den
frågan skall jag besvara om tio år.»

Därbredvid har jag lämnat plats för framtida
anteckningar. Det’ var först under loppet af år 1873,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free