Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182
glada, lysande lif. Öfverallt träffade man en mängd
intressanta personligheter från alla möjliga länder och
världsdelar. Det var under umgänget med personer af
detta slag, som jag först märkte, att min Fredrik var
fullt mäktig såväl franska som engelska tungomålen...
en upptäckt, hvilken naturligtvis ännu mera stegrade
min beundran för honom. Och småningom upptäckte
jag hos honom nya, älskvärda egenskaper, bland hvilka
jag vill här nämna mildhet, ett orubbligt gladt lynne
samt den mest lifliga känslighet för allt, som är skönt,
stort och härligt. En utflykt på Rhenfloden försatte
honom i hänförelse. I konsertsalarna och på
teatrarne strålade hans vackra ögon af glädje, när hans
ögon eller öron njöto af något, som förtjänte
beundran. Just detta verkade att äfven jag för min del
fann Rhen och dess gamla borgruiner dubbelt så
romantiska. Just därför fördubblades min egen
beundran och njutning vid åhörandet af berömda virtuosers
föredrag.
Tyvärr försvunno dessa två månader alltför fort.
Fredrik inskickade till krigsministeriet en ansökan om
förlängd tjänstledighet, men denna hans anhållan
rönte afslag. Under de ögonblick, då denna officiella
handling anlände, blef bruten och genomögnad...
då jag läste den i torr och cirklad ämbetsstil affattade
befallningen, att min man skulle ofördröj ligen
återvända hem, då smakade jag för första gången efter
vårt bröllop en malörtsdroppe i min glädjekalk.
»Och det här är hvad människorna behaga kalla
frihet!» utropade jag, kastande med otålighet ordern
på bordet.
Min Fredrik log.
»Ack, min herrskarinna!... Jag är långt ifrån
att försöka inbilla mig, att jag är fri...»
»Om jag vore din herrskarinna, skulle jag befalla
dig att säga farväl till militärtjänsten och lefva endast
för mig.»
»I den frågan äro vi ju sedan länge fullkomligt
ense...»
»Ja... ja, visserligen!... Jag har ju varit nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
