Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196
Det var doktorn, som uttalade denna förmodan.
»Jaså!» utropade min far med hetta. »Ni är i så
hög grad radikal, att Ni till och med vill afskaffa
adeln?!»
»Ja... åtminstone feodaladeln!... Framtiden
har intet behof af, ingen användning för adelsmän.»
»I stället för adelsmän behöfva vi ädla män»,
inföll min Fredrik.
»Och männen af detta nyuppfunna släkte skola
blifva mesar, hvilka lugnt svälja förolämpningar och
med likgiltighet mottaga örfilar...?»
»Det skall åtminstone blifva ett släkte, som icke
utdelar några sådana.»
»Ett släkte, som icke ens försvarar sig om det
an-fallés af en grannstat!»
»Det skall då icke existera några anfallande grann- ,
stater... lika litet som våra landtgods nu för tiden
äro omgifna af röfvarriddares borgar. Och lika litet
som en slottsherre nu för tiden har behof af ett
väp-nadt följe af hejdukar...»
»Alltså är det Er mening, att framtidsstaterna
kunna undvara en beväpnad krigshär?... Men huru
kommer det då att gå med er öfverstelöjtnanter?»
»Huru har det gått röfvareriddarnes hejdukar,
deras väpnade knekthopar?»
Så hade nu den gamla striden ånyo blossat upp
och under en lång stund fortsatte den. Det var med
förtjusning jag lyssnade till Fredriks uttalanden. Det
beredde mig en oändligt stor glädje att höra, med
hvilken kraft och med hvilken lugn säkerhet han
försvarade den sanna humanitetens sak. Och i mitt
hjärta gaf jag honom samma epitet, som han nyss
själf begagnat: »ädel människa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
