Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
naturtillståndet... ett bevis därpå är det obestridliga
faktum, att man i våra dagar betraktar kriget blott och
bart såsom ett naturfenomen, förfärligt, men sublimt
imponerande och ståtligt... Ja, vi hafva vant oss vid,
vi hafva blifvit uppfödda, left och åldrats i den
föreställningen att kriget är en med världsloppet
oskiljaktigt förenad faktor. Ända sedan Kain slog ihjäl sin
broder Abel hafva människoslaktarna varit skötebarn
hos mänskligheten. Ju flera människor en krigare
slagit ihjäl och förpassa* till... , nåja, desto mera
berömd är och blir han af samtid och eftervärld, ja,
hjältar af detta slag hafva till och med utgått från
borgarestugor och slutat sin lefnadsbana som »djupt
sörjda» monarker.
Men för min del fann jag numera intet behag i
denna lindrigt sagdt, krassa uppfattning. För mig
i... för min själ... för mitt sinne... för min
reflektion var kriget alltjämt det vedervärdigaste af
alla fenomen på jorden. Den frågan, den i sanning
beaktansvärda frågan:
måste det så var af
Kan det icke undvikas? Kan icke människan
humani-seras, växa, utveckla sig från babianers och
chimpan-sers vederlikar till varelser, som äro värdiga namnet
människor? Ja — måste det så vara? Kan det icke
undvikas...? Är vårt öde här på jorden sådant,
att människoblod måste oaflåtligen flyta, att den ena
blodströmmen ännu icke skall hinna torka, innan den
andra utgjutes?... Måste det vara så? Min Fredrik
hade mer än en gång framhviskat denna fråga. När
detta hans spörsmål gällde krig och blodsutgjutelse,
hade jag alltid lämnat svaret »nej!... nej!... nej
och åter nej!... Kriget är ingalunda en
naturnödvändighet. Men då det stod klart och tydligt
inför min ande, att krigen icke med nödvändighet
betingas af världens, af mänsklighetens kraf på
framåtskridande mot ljuset, mot fullkomligheten... ja,
då skulle jag velat med basunröst ropa till alla dem,
som gräfva de minor, hvilkas explosion kallas krig...
jag skulle velat ropa till dem, alla, skrika förtvifladt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
