- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
201

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

20i

egendomliga, något gammaldags elegansen samt
hostade, talade och sade:

»Måtte det fälttåg, som föreligger oss under det
nu ingående nya året, blifva segerrikt... blifva
lyckligt och hölja våra fanor med ära...»

Jag ryste och måste sätta mitt glas tillbaka på
bordet.

»Och», slutade han, »måtte Gud bevara åt oss
våra kära.»

När dessa slutord träffade mina öron, fattade jag
genast ånyo mitt glas.

»Hvarför satte du bort glaset efter första delen af
mitt tal?... Säg, Marta!» Min far betraktade mig
ganska skarpt, när han yttrade detta.

»Hvarför?!... Jo, helt enkelt därför, min far,
att jag rörande ett fälttåg aldrig kan känna, aldrig
förmår uttala någon annan önskan än den, att det
måtte inställas och att freden måtte bevaras.»

När vi återkommit till vår lilla våning i hotellet
och dragit oss tillbaka till vårt sofrum, kastade jag
mig till Fredriks bröst och snyftade:

»Min egen älskling!... Min Fredrik!... Min
Fredrik!»

Med hjärtlig ömhet tryckte han mig till sitt bröst,
kysste mig kärleksfullt och hviskade:

»Hvad kommer åt dig, min egen Marta lilla? Hvad
är det, som vållar dig bekymmer?... Du gråter...
Hvad är det, som nu på vår glada nyårsdag pressar
fram tårar ur dina sköna ögon?... Hvarför inviger
du vårt nya år 1864 med tårar, min väna
hjärtevän?... Känner du dig icke lycklig?... Säg!...
Har jag på något sätt förorsakat dig sorg?»

»Du?!... Ack nej... nej!... Du gör mig
endast allt för lycklig... allt för lycklig!... Och
just därför känner jag mig nu så ängslig, så orolig,
så...»

»... så vidskeplig, borde du säga, min fagra,
innerligt älskade lilla Marta... Inbillar du dig
måhända, att någonstädes inom världsalltet existera
mäktiga, afundsjuka, svartsjuka gudomligheter, hvilka fin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free