Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
202
na en njutning i krossandet af en människolycka,
hvilken de finna alltför stor...?»
»Ack nej, älskling, mänsklighetens missöden och
olyckor få icke skrifvas på någon guds skuldregister.
Det är människorna själfva, som genom sin
dåraktighet framkalla sina olyckor och draga ner
straffdomarne öfver sina hufvud.»
»Du tänker på det snart möjligen utbrytande
kriget... Men ännu är ju ingenting med visshet
afgjordt. Ännu kan utgången icke med säkerhet
beräknas... Hvartill tjänar det då att i förtid sörja?
... Hvem vet ens, om det verkligen blir något krig?
... Och om nu ett sådant utbryter, hvem vet, om jag
är bland dem, som måste draga ut?... Kom hit,
min hjärtevän!... Sätt dig här hos mig!...
Han drog mig ned till sin sida i soffan.
»Slösa nu inte med dina tårar, älskling...
åtminstone icke förrän möjligheten af ett krig förvandlas
till en sorglig verklighet!...»
»Redan blotta möjligheten förorsakar mig nu en
oändlig smärta... Om, det vore visshet, skulle jag
icke kunna sitta så här stilla, luta mitt hufvud mot
ditt bröst och gråta, då skulle jag låta höra både
jämmerrop och veklagan... Men ensamt den
möjligheten, att du kan under det nya året blifva
genom en generalorder ryckt från min sida, släpad ur
mina armar — redan denna möjlighet, denna
sannolikhet är tillräcklig att i mitt hjärta väcka ångest
och sorg.»
»Men var då förståndig, älskade vännen,
hjärtevännen min!... Var sansad och förnuftig!... Du
själf nalkas ju med stora steg för hvarje dag en fara,
en stor fara. Din kärkomna julklapp bebådade ju
detta. Likväl tänka vi ju aldrig på eller fördjupa oss
i sorgliga betraktelser öfver de faror, som hota en
hustru, när hon skall blifva moder, i lika hög grad
som döden på slagfältet hotar en soldat... Låtom
oss njuta af lifvet och fröjda oss däröfver samt icke
gå och grubbla öfver döden, hvilken ju i själfva ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
