Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
207
oss... De skola falla till föga... De skola anropa
oss med nåd.»
Det regemente, till hvilket min Fredrik hörde,
blef emellertid icke utkommenderadt. Naturligtvis var
detta en grym missräkning för både öfversten och
officerskåren, hvad nu än manskapet tänkte därom
— detta manskap, som kriget icke erbjöd någon
befordran, utan endast äran att blifva kanonmat. Detta
förskaffade oss nöjet att från min far bekomma en
kondoleansskrifvelse af följande innehåll.
»Jag får uppriktigt beklaga och uttala min sorg
däröfver, att Tilling har den oturen tjäna vid det
regemente, som icke får deltaga i ett fälttåg, hvilket artar
sig till att blifva så ärorikt. Men allt hopp är icke
därmed förloradt. Under krigets lopp kan han ju
möjligen få komma med. Du, Marta, känner dig
säkerligen belåten med sakens närvarande ställning och
förmodligen är du till och med dåraktig att känna
glädje i ditt hjärta öfver att blifva besparad all
ångest öfver den man, som du älskar mera än du älskar
hans hjälteära... hm!... och Fredrik själf är ju
icke heller någon vän af krig. Det har han själf yttrat
och orden höras ännu i mina öron som en plågsam
dissonans. Men för min del är jag öfvertygad, att
det blott är af princip han hatar krig, det vill med
andra ord säga — af »humanitetsskäl», som det plägar
kallas, skulle det vara honom allra kärast, om icke
något krig blefve af, om en evig fred blefve rådande
på jorden... Men sedan kriget en gång brutit ut,
vill nog äfven han vara med på ett hörn och då
vaknar säkerligen till lif äfven hos honom den manliga
stridslystnaden... Sannt är det också, att i
krigstid bord hela arméen alltid skickas ut mot fienden,
ty det kännes bra hårdt för en mankraftig soldat att
nödgas stanna hemma, då kamraterna vid andra
regementen äro nog lyckliga att få draga ut.»
»Drabbar det dig verkligen så hårdt, min Fredrik,
yttrade jag, »att stanna hemma hos mig. Samtidigt
lade jag tillhopa brefvet och gömde det i min
skrif-bordslåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
