Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
217
mark eröfras och inkorporeras med tyska förbundet
— ett ärofullt och välsignelsebringande krig!»
Äfven för min del önskade jag nu, sedan kriget
utbrutit, ingenting hellre än att Dybböl måtte
stormas ju förr dess bättre, ty en dylik seger skulle
naturligtvis blifva afgörande samt göra en ända på
män-niskoslaktandet... helst innan Fredriks regemente
erhöll order att bryta upp.
O, hvilket fruktansvärdt Damoklessvärd!...
Hvarje morgon, när jag uppvaknade, fruktade jag att
under dagens lopp få höra de hemska orden: »nu
skola vi bryta upp och af marschera.» Fredrik var
beredd därpå. Han önskade det icke, men det var
hans öfvertygelse, att så skulle komma att ske.
»Vänj dig vid den tanken, min älskling!» sade
han. »Det tjänar till intet att spjärna emot den hårda
nödvändigheten. För min del tror jag ingalunda, att
kriget kommer att sluta därför att Dybböl eröfras.
Den utsända arméen är mycket för liten att kunna
tvinga danskarne till något afgörande. Vi blifva helt
säkert tvingade att ditsända nya och större
truppmassor, och då blir troligen icke mitt regemente
sko-nadt.»
Redan hade fälttåget räckt mera än två
månader utan något afgörande resultat. Om man blott
ville afgöra den sorgliga affären med en enda strid,
liksom vid en duell. Men nej... förloras ett
fältslag skrider man genast till förberedande af ett
annat. Måste man åt fienden öfverlämna en position,
intager man genast en annan, och på detta sätt
fortgår det oafbrutet, till dess endera hären är
tillintetgjord eller båda utmattade...
Omsider den 14 april stormades Dybbölsskansarne.
Underrättelsen mottogs med ett jubel, som om
själfva paradiset varit beläget bakom dessa skansar.
Man omfamnade hvarandra på gatorna och på de
öfverfyllda restaurationerna: »Ni vet det väl redan?
Dybböl!... O, vår tappra här! Våra modiga
bussar!... Ett oerhördt stordåd!... Låtom oss tacka
Gud!» f. ,. I samtliga kyrkor af sjöngs te deum. , ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
