Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
223
Hvarför... hvarför... detta är ju en fråga, hvilken
betraktas såsom ett högförräderi, då den ställdes till
en kejsare eller en påfve... en fråga, hvilken till och
med anses hafva en anstrykning af irreligiositet och
hvilken därför icke ens tarfvar något svar...
Klockan tio f. m. skulle regementet rycka ut. Vi
stannade uppe i hela natten. Vi skulle icke för något
pris velat förlora en enda minut af den tid, som ännu
återstod för oss att få vara i hvarandras sällskap.
O... det var så oändligt mycket, som vi velat
säga hvarandra, och likväl talade vi föga blott. Våra
tårar och våra kyssar voro mera vältaliga än ord.
De sade oss ju å ömse sidor: jag har dig kär, men
måste dock lämna dig. Emellanåt inflickades i vårt
samtal ett och annat förhoppningsfullt ord t. ex.: »När
du kommer tillbaka.» ’.. Det var ju möjligt.
Det är ju så många som komma åter. Men huru ofta
jag än upprepade dessa ord förmådde jag likväl icke
i min fantasi skapa någon annan bild än den
fruktansvärda: min make såsom lik på valplatsen eller— mig
själf såsom hvilande i likkistan med ett dödt barn
slutet i mina armar...
Fredriks sinne var uppfylldt af likartade dystra
aningar, ty när han yttrade »då jag vänder tillbaka»
lät det icke fullt uppriktigt och ännu oftare talade
han om, hvad som borde göras, om han icke skulle
komma åter.
»Gift dig icke för tredje gången, Marta!...
Utplåna icke genom nya känslor af kärlek minnet af
detta härliga år!... Icke sannt? Det har varit en
lycklig tid?»
Vi återkallade i minnet tusen små enskildheter,
hvilka inpräglat sig i våra hjärtan från vårt första
sammanträffande och intill denna stund.
»Och mitt lilla barn», suckade han, »mitt arma
lilla barn, som jag väl aldrig kommer att få bära på
mina armar eller trycka till mitt hjärta!... Hvad
skall det heta?»
»Fredrik eller Fredrika!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
