- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
226

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

26

, Hurudan var väl hans sinnesstämning, hurudana
hans känslor, då han nu begaf sig på väg? Ja...
därom fick jag underrättelse i Olmutz’ lokaltidning,
hvari jag läste:

»I går lämnade det —te regemente under
flygande faror och klingande spel vår stad för att i de
af hafvet kringflutna broderianden skörda nya, friska
lagrar. Glad hänförelse besjälade de bortdragande
trupperna. Man såg stridslystnaden blixtra i
soldaternas ögon..

O, s. v.

^... ~ * , ■ jfc.
- ,. ’ *

Tant Maria hade blifvit i god tid underrättad af
Fredrik om min belägenhet och att jag var i behof af
hennes vård. Hon hörsammade snarast möjligt hans
telegram och anlände några få timmar senare. Hon
fann mig medvetslös och i stor fara.

Flera veckor förgingo, under hvilka jag sväfvade
mellan lif och död. Mitt barn afled strax efter dess
födelse. Det själslidande, som afskedet från min make
förorsakade mig... just vid den tidpunkt, då jag
behöft all min kraft för att kunna uthärda, den
fysiska smärtan... hade alldeles utmattat mig och
jag sväfvade mellan lif och död. Man trodde, att
jag skulle duka under... Och till min stackars man
måste doktorn på grund af sitt gifna löfte af sända
de sorgliga meddelandena, att barnet aflidit och att
modren sväfvade i lifsfara.

De underrättelser, Fredrik skickade mig, kunde
man ännu icke delgifva mig. Jag kände icke igen
någon i min omgifning samt yrade dag och natt. Hans
bref skulle dessutom hafva för mycket upprört mig,
trodde man, och då yrseln försvann, tarfvade jag
ostörd hvila. En i hög grad underlig yrsel! Jag
äger ännu efter uppvaknandet till medvetande kvar
ett svagt minne däraf, men att med förnuftiga ord
återgifva den, det skulle för mig vara omöjligt. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free