Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228
»Ja, ja... mitt kära barn... var blott lugn...
snart blifva vapnen nedlagda...»
Detta återuppvaknande af mitt medvetande efter
så lång tids medvetslöshet, detta återvändande af mitt
eget själfmedvetna »jag» var någonting högst
egendomligt, och så är det väl alltid under dylika
förhållanden. Först erfar man en glad förundran öfver
att ännu finnas kvar i lifvet... och därefter
kommer en med stark själsspänning framställd fråga: hvem
är jag egentligen?...
Men det dröjde icke lång stund, förrän svaret
på denna fråga stod tydligt och klart för mig och i
samma ögonblick förvandlades min nyvaknade
lefnadslust till den häftigaste smärta. Jag var ju intet annat
än den sjuka Marta Tilling, hvilkens barn nyss aflidit
och hvilkens man dragit ut i kriget... Huru lång
tid hade förflutit, sedan han tågade bort?... Därom
ägde jag icke ens en aning.
»Lefver han ännu?... Hafva bref eller
telegram-mer anländt från honom?» — Se där mina första
frågor!
Ja... på mitt skrifbord låg ett helt litet berg
af bref och telegram, hvilka ankommit under min
sjukdomstid. Till större delen var det endast förfrågningar
angående mitt tillstånd... böner om dagliga
underrättelser angående mitt befinnande... ja, helst
hvarje timme... så länge bref skrif våren och
tele-gramafsändaren befunne sig på orter, där telegram
och bref kunde komma honom till handa.
Min omgifning ville icke strax tillåta mig att läsa
Fredriks bref. Det skulle uppröra och uppskaka mig
för mycket, menade man. Och nu, sedan jag
återkommit till sans, måste jag framför allt hafva lugn och ro.
Endast detta kunde de för tillfället säga mig: Fredrik
var ännu icke ens sårad. Han hade redan deltagit i
åtskilliga träffningar, hvilka haft en för de våra
lycklig utgång. Kriget skulle snart vara ändadt... detta
sade man äfven. Fienden höll sig kvar blott på Als.
Om man blott lyckades eröfra detta, skulle våra trup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
