- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
230

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

230

vände jag mig till din skyddspatronessa, den heliga
Marta...»

»Och jag å min sida», afbröt henne min far,
hvilken visserligen var mycket klerikal i politiska frågor,
men dock icke sympatiserade med sin syster i praktiska
angelägenheter, »jag lät tillkalla doktor Braun från
Wien och hans konst har räddat dig.»

På mina envisa böner tillät man mig redan
följande dag att genomläsa de af Fredrik skickade
brefven och telegrafiska underrättelserna. Till största
delen utgjordes de af endast korta förfrågningar eller
af helt lakoniska meddelanden, såsom t. ex. »Strid i
går — oskadad.» — »Marscherar vidare i dag.» —
»Adressera telegram till * — På ett kuvert,
hvilket innehöll ett längre bref, stod skrifvet: »Får
icke öfverlämnas, förrän all fara är förbi!» Detta
bref var det första jag nu läste.

»Min innerligt älskade — mitt allth

»Komma väl någonsin dina kära, sköna ögon att
hvila på dessa rader och läsa dem?... Din läkares
senast till mig öf versända berättelse lydde så: »Häftig
feber — patientens tillstånd betänkligt» ,..
»Betänkligt!» Detta förmildrande uttryck har doktorn
naturligtvis användt i stället för ordet »hopplöst»...
Om detta bref kommer dig till handa, så vet du
visserligen redan, att du undsluppit faran, men du skall nog
då också vilja veta, huru jag var till mods, när jag...
aftonen fore en drabbning... föreställde mig, att
min hustru låg för döden... att hon ropade mitt
namn.... att hon längtansfull! sträckte sina armar
efter mig!,.. Vi hade ju icke ens fått taga afsked a£
hvarandra såsom vi båda önskat. Och vårt barn>
hvilket jag så innerligt efterlängtadt — dödt, borta,
utplånadt från världen utan att jag ens fått se det!
Och jag själf måhända död i morgon, om en kula
träffar mig!... Om jag på förhand visste, att du
numera icke finnes bland de lefvande, skulle en
dödande kula vara det lyckligaste för mig... Men om du
skulle vara räddad... nej, då vill jag lefva, då vill
jag icke dö... *Dödens glädje — denna onaturliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free