Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 32
krut och blod.. , till det förfärliga larmandet af brar
kande kanoner, sönderspringande granater,
nedstörtande hus, nedfallande bjälkar, ursinniga stridsrop.
Omkring mig tycktes alla vara stadda i en yrsel,
vänner och fiender — jag ensam var och förblef lugn och
nykter... olycksaligt nykter. Det var mig omöjligt
att skrufva upp min sinnesstämning till danskhat, ty
hvad gjorde väl de tappra danskarne, när de angrepo
oss? — Ingenting annat än sin plikt!... Mina tankar
voro hos dig, min Marta. Ack... jag såg dig ligga
på dödsbädden och hvad jag önskade, det var att en
kula måtte finna vägen till mitt hjärta. Men midt
ibland de dystra moln, som dessa tankar utbredde
öfver min hjärna och i mitt sinne, framblixtrade dock
emellanåt en stråle af hopp, af trängtan: »Tänk, om
hon ändå skulle lefva!... Tänk, om jag, trots allt,
skulle få återvända till hemmet och henne...!»
»Denna skärmytsling räckte mera än två timmar
och slutet blef, som sagdt, att fienden måste rymma
fältet. Han var slagen. Han flydde. Men vi
förföljde honom icke. För oss fanns på batalj fältet mera
än tillräckligt arbete. Några hundra steg från byn
låg en oskadad, stor bondgård med en mängd af stall,
uthus och tomma boningsrum. Hit hafva vi nu
fört våra sårade och här skola vi tillbringa natten.
Först i morgon skola vi uppsöka och begrafva våra
döda. Naturligtvis komma då att bland de döda många
ännu lefvande människor att blifva nedmvIlade. Det
är ju så vanligt. Vi veta ju, att sårfeber icke sällan
öfvergår till stelkramp. Många, som ligga kringströdda
på slagfältet, döda eller sårade, måste vi lämna...
ja, bland dem mången, som är osårad, men
medvetslös... och en mängd ligga lefvande begrafna under
ruiner efter de instörtade husen. Där kunna de, om
de äro döda, långsamt förmultna. Där kunna de,
om de icke äro döda, långsamt förblöda. Där kunna
de, om de äro lefvande och oskadda — långsamt svälta
till döds. Och vi — hurra! — vi kunna draga vidare
i vårt härliga och glada krig...!»
»Nästa möte med fienden måste, det tro vi, med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
