- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
233

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

233

föra ett ordentligt fältslag. Så vidt vi nu kunna
beräkna, komma då två stora armékårer att stå
gentemot hvarandra. Då kan det hända, att antalet af
döda och sårade kommer att uppgå till tiotusental, ty
när kanonerna »tala» på ömse sidor, när de börja
utföra sitt förstörelseverk, då bortsopas snart de främre
leden. Det är ju en härlig inrättning. Det är ju ett
skönt arbete... riktigt värdigt nittonde seklets
bildade människor! Men det kommer nog att blifva
ännu bättre i en framtid, då skjutvapenstekniken
hunnit utvecklas därhän, att en krigshär blott behöfver
afskjuta ett enda skott för att nedgöra hela den
fientliga arméen. Det blefve ju härligt!... Men
måhända måste man då helt och hållet afstå från att
föra krig, ty afgörandet af en strid skulle ju då icke
kunna öfverlämnas åt våldet, om styrkan vore jämnt
fördelad mellan båda de stridande parterna.

Hvarför skrifver jag nu allt detta... allt detta
till dig? Huru kan det komma sig, att jag icke —
såsom det enligt allmänna meningen anstår en krigare
— utbrister i lof sånger i entusiastiska hymner till
förhärligandet af kriget?... Det krigiska
handt-verket!... Hvarför? Jo, därför att jag törstar efter
sanning, efter att få utan någon hänsyn uttala, hvad
jag anser vara sannt... därför att jag hatar alla
lögnaktiga fraser. Men — särskildt i detta ögonblick,
då jag befinner mig så nära Karons färja, känner
jag ett mångdubbelt behof att få uttala hvad jag har
på hjärtat. Tusen andra anse sig förpliktade att tala
annorlunda än de tänka, men jag vill, jag måste, jag
skall ännu en gång med hela min stämmas styrka
ropa (hvad som borde vara hela mänsklighetens
stridsrop): »Krig mot kriget!»

* *

*



Kl. V4 4 morgon.

Ofvanstående skref jag under nattens timmar.
Därefter intog jag mitt sof läger på en hösäck och sof
en stund... En stund blott!... Inom en half tim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free