- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
237

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

237

ste åter blifva frisk för att kunna af Rudolf göra en
duktig fosterlandsförsvarare.»

Jag tillfrisknade icke så hastigt, som man hoppats
och som läkarne utlofvat. Mitt sinne upprördes, så
snart icke dagliga underrättelser ingingo från Fredrik.
Detta vållade, att febern icke ville gifva vika. Dagar
och nätter upptogos af fruktlösa grubblerier... ja,
jag plågades af drömmar, i hvilka jag till och med såg
min egen Fredrik lefvande begrafven.

Förgäfves sökte min omgifning — och bland dem
i synnerhet tant Maria — trösta mig... Jo, ett sätt
att trösta mig fanns verkligen, det att låta min lille
gosse, min käre, lille Rudolf komma in till mig och
på en pall eller en låg taburett sitta vid min hufvudgärd
... »Min tröst, mitt stöd, min framtid!» ropade
och suckade jag till honom. Men han trifdes icke
väl i min dystra, mörka sjukkammare, där gardinerna
voro nedrullade och endast en svagt lysande lampa
spred sitt sken. Endast helt korta stunder stannade
han kvar hos mig.

Min far skickade ofta underrättelser och
förfrågningar. Så snart en »förlustlista blef offentliggjord,
sände han mig genast ett telegram af denna lydelse:
»Fredrik icke bland de fallne.»

»Men om I nu bedragen mig, yttrade jag en
gång till tant Maria... »Om det för länge sedan
kommit bulletin om hans död... och I endast
försöken dölja det för mig!...»

»Jag svär dig...»

»Vid din tro?... Vid din själs frälsning?...»

»Vid min själs frälsning!»

En sådan försäkran gjorde mig outsägligt godt,
ty med alla mina krafter hängde jag mig fast vid
mitt hopp.

Snart kom åter en ljusglimt i mitt lif... min
sorgliga tillvaro. Det var underrättelsen om ett va-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free