Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
241
sin hjärtevän... räddad och säll, ja, öfver alla
grän-res lycklig...
Det drog icke länge om, innan vi alla afreste till
min fars gods. För hälsans vårdande hade Fredrik
erhållit en längre tids tjänstledighet. Läkaren
anbefallde hvila och frisk luft. Båda dessa saker stodo
att finna i Grumitz.
Det var en lycklig eftersommar... Intet skede
af mitt lif har varit så ljufligt som den... Ack...
jag hade ju, då Fredrik ryckte ut, funnit mig...
hvad lefnadsglädje beträffar... såsom en tiggerska.
Nu... nu... nu var jag i fråga om glädje ägare
af millioner.
Hela familjen var församlad på Grumitz. Äfven
min broder Otto tillbringade hos oss sina ferier. Han
var nu femton år och skulle ännu vistas tre år vid
militärakademien. Lilly och Rosa voro också hemma
och naturligtvis kom vår kusin Konrad, hvars
garnisonsort låg i närheten, ofta på besök och deltog
med lif och lust i de uppsluppna ungdomarnes
upptåg... och många glada sådana hade de för sig. Ett
annat kotteri bildades af de äldre... d. v. s. tant
Maria, min far och några af hans gamla kamrater,
hvilka vistades hos oss såsom gäster och ifrigt
hän-gåfvo sig dels åt bordets nöjen och dels åt politik
och kannstöperi i långa banor. Fredrik och jag
lefde i själfva verket afskilda från andra. Endast vid
måltiderna sammanträffade vi med dem och — icke
ens alltid då. Det ansågs som en afgjord sak, att
vi båda befunno oss i en andra upplaga af
smekmånaden. Och därför tog man för gifvet, att vi
önskade och borde få vara för oss själfva så mycket
som möjligt, så mycket vi själfva önskade. Och
naturligtvis funno vi det allra angenämast att få vara
allena med hvarandra. Vår sysselsättning under dessa
stunder på tu man hand var ingalunda... såsom
de andra förmodligen och naturligtvis trodde... att
upplefva en ny smekmånad, ett nytt den första
kärlekens sällhetsrus. För sådant voro vi icke tillräckligt
»nygifta». Att vi båda sökte ensamheten — det
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
