- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
245

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

245

»Och det har förorsakat dig smärta, min ädle,
ömhjärtade Fredrik?»

»Ja, ofta så stor smärta, att jag velat skrika
högt... O, Marta!... Men det är ju så, att
människor med medlidande se enskilda människor lida,
men när det är hela massor som pinas, då känner
ingen sig berörd däraf, ingen behjärtar det. Man kan
på ett slagfält icke känna något synnerligen djupt
medlidande med en människa, då man finner henne
omgifven af 999, som äro lika olyckliga... Men man
kan åtminstone göra sig en föreställning om det rysliga
elände, som krig, bataljer, skärmytslingar, fälttåg
medföra...»

»Ja... du kan detta och kanske finnes en och
annan, hvilken också förmår det, men,.. ser du,

min älskade hjärtevän, de flesta — tänka icke.»
* *

*



Omsider lyckades det mig att öfvertala Fredrik
till att lämna »tjänsten». Den obetydliga lilla
omständigheten att han... efter sitt giftermål...
kvarstan-nat under fanorna ett helt år, skyddade honom nu mot
både min fars och andra människors misstankar för
feghet och brist på fosterlandskärlek. Fredsslutet stod
ju nu för dörren. Kriget skulle sluta.
Fredspreli-minärerna voro ju i full gång — fred skulle snart
ingås. Mänskligt att döma hade vi att med glädje
motse en lång följd af fridsamma år. Och därför
kunde Fredriks afskedstagande just nu icke
innebära något för hans ära kränkande. Visserligen fann
Fredrik själf det motbjudande att lämna tjänsten och
på samma gång inkomsterna för att, som han uttryckte
sig, »ingenting vara, ingenting göra och ingenting
äga», men hans kärlek besegrade hans stolthet. Han
förmådde icke motstå mina böner. Jag förklarade,
att jag icke skulle förmå för andra gången uthärda
de själskval, som marterade mig vid senaste
skilsmässan, och själf skulle han väl icke ännu en gång vilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free