- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
248

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

248

med en ridpiska obarmhärtigt misshandlade två af
ångest och smärta tjutande hundvalpar.

»Du är en falsk och listig italienare», utropade han,
i det han tilldelade det ena af de arma djuren ett
duktigt rapp. »Och du är... du är en fräck dansk»,
fortfor han, utdelande samtidigt ett nytt rapp.

Fredrik ryckte piskan ur hans hand.

»Och det här är en hjärtlös österrikare», sade
han, i det han samtidigt lät ett par kraftiga slag falla
på Rudolfs rygg. Italienaren och dansken ilade glada
bort från tummelplatsen, öfverlämnande åt vår lille
österrikare att — fortsätta tjutandet.

»Är du ledsen på mig, Marta, därför att jag agade
din son? Jag är eljest icke i sanning någon vän af
prygelstraffet, men grymhet mot djur kan jag icke
fördraga...»

»Du handlade rätt», sade jag.

»Det är således blott mot människor, icke mot
djur man får vara grym?» frågade lille Rudolf midt
under sina snyftningar

»Icke heller mot människor!... Till och med
ännu mindre mot dessa...»

»Du har ju själf slagit italienare och danskar?»

»De voro fiender...»

»Man får således hata fiender?»

»Och» — sade Fredrik halfhögt till mig — »inom
kort skall prästen lära honom, att man skall älska sina
ovänner!... Hvilken logik!

Därefter yttrade han till Rudolf:

»Vi få icke slå våra fiender därför, att de hata oss,
utan blott när de vilja slå oss...»

»Och hvarför vilja de slå oss?»

»Därför att vi... nej, nej», afbröt han tvärt.
»Ur denna kretsgång finner jag aldrig vägen ut...
Gå nu och lek, Rudi!.. Vi förlåta dig... Men
gör icke om det!»

Det tycktes mig som om kusin Konrad mer och
mer vann framsteg i Lillis gunst. Det finnes i sanning
ingenting, som har kraftigare verkan än ihärdighet.
Jag var mycket för denna förbindelse och såg med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free