Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
råden. Preussen och Österrike voro dessutom de bästa
vänner i världen, riktigt såta vänner, »vänner för all
evighet». Båda borde således känna glädje öfver denna
utgång och broderligt dela de förmåner, som detta
resultat medförde. Inte hade de något skäl att råka
i strid med hvarandra. Ingenstädes på hela den
politiska himmelen kunde man nu varseblifva den
beryktade »svarta punkten». Den skymf, som tillfogats
våra vapen genom nederlagen i Italien, hade nu
blifvit utplånad genom det ärorika fälttåget mot danskarne,
och det förelåg således icke någon anledning för den
militära ärelystnaden att frambesvärja nya
blodsutgjutelser. I detta hänseende kände jag mig därför
helt lugn. Efter regn följer solsken och medan solen
skiner, glömmer man regnet. Äfven efter
jordbäfningar och vulkaniska utbrott pläga ju människorna
på den skakade marken uppbygga nya boningar utan
att besinna, att den öfverståndna katastrofen han
upprepas. En hufvudbeståndsdel af vår energi tycktes
verkligen ligga i förmågan att — glömma.
Vi togo vårt vinterkvarter i Wien. Fredrik
tjänstgjorde numera i landtförsvarsdepartementet — en
befattning, hvilken han fann i alla hänseenden mera
angenäm än kaserntjänstgörningen. Min far flyttade ånyo
in i sin gamla bostad vid »Herrengasse». Han
föreslog, att vi skulle slå ner våra bopålar hos honom,
då han ju hade godt utrymme för oss alla. Men vi
föredrogo att hafva vår egen våning samt hyrde
därför bostad — en mindre lägenhet vid
Frans-Josefkaj en. Min mans inkomster jämte den
månadspenning jag erhöll af min far voro alldeles tillräckliga att
bestrida utgifterna för vår enkla hushållning.
Visserligen måste vi afstå från abonnerade loger,
hof-baler, ja, från alla societetslifvets nöjen. Men med
lätthet buro vi denna försakelse. Vi voro nog för
hvarandra.
För en mindre krets af vänner voro dock våra
dörrar alltjämt öppna. Lori Griesbach besökte oss
ofta, ja, till och med oftare än som var mig rätt kärt.
Hon var ytlig, liflig och kokett. Jag kunde lätt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
