Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
259
hvilken kort därefter inträffade. Under sex veckor
fjättrades jag vid sjuksängen af en häftig nervfeber.
Detta var ju en i och för sig sorglig och olycklig
händelse, men hans fruktan att förlora mig gjorde mig
ännu mera kär för hans hjärta... kort sagdt, sedan
sjukdomen var äfverstånden märkte och kände jag, att
jag var af honom älskad ännu högre än tillförne och att
jag var mera förvissad om hans kärlek än någonsin
förut.
Då jag nu befann mig på mitt sjukläger och
sjukdomen rasade i min lekamen med dödande
våldsamhet, liksom kulorna på slagfältet hvina omkring
krigaren, och kunna hvarje ögonblick utsläcka hans
lif — då kunde jag så väl föreställa mig, hvad de
soldater känna, som älska lifvet och veta, att deras död
skall störta i förtviflan någon eller några, hvilkas allt,
hvilkas käraste på jorden de äro.
»Endast ett företräde framför den febersjuke äger
soldaten», var Fredriks svar, »och det är
medvetandet att hafva uppfyllt sin plikt. Men därutinnan
måste jag gifva dig rätt, att ingen lycklig människa kan
med likgiltighet gå döden till mötes, kan efterkomma
den till oss soldater så ofta ställda uppmaningen att
med glädje offra lifvt. Det kunna möjligen nödens
barn göra, men aldrig de lyckliga.»
Min far hade dagligen aflagt besök under min
sjukdomsperiod och visat sig mycket orolig, men det
oaktadt visste jag, att han icke skulle tagit min död
synnerligen djupt. Sina båda yngre döttrar älskade
han högre och varmare än mig. Af barnen var Otto
honom kärast. Mina två giftermål och framför allt
mina åsikter, som voro i så hög grad olika hans, hade
upprest ett slags skranka och gjort oss främmande
för hvarandra. Då jag blifvit fullkomligt frisk,
flyttade han ut till Grumitz — det var under
högsommaren — och uppmanade mig lifligt att komma dit
med min lille Rudolf. Men då Fredrik icke kunde
lämna staden för tjänstens skull, föredrog jag att
under sommaren vistas i närheten af Wien, ty på detta
sätt kunde Fredrik och jag dagligen sammanträffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
