Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 65
uppmaningar, hade jag icke ens till höstjakternas
början infunnit mig på Grumitz. Fredrik hade icke
erhållit tjänstledighet och att skiljas från honom, det
var nu som alltid ett lidande, hvilket jag icke utan
nödtvång ville underkasta mig.
När den lilles födelsedag inföll, fick han
mycket riktigt en sabel såsom födelsedagsgåfva från
morfar.
»Du vet ju min far», yttrade jag tämligen
misslynt, »att min Rudolf aldrig skall eller får blifva
soldat; jag får på det allvarligaste bedja dig...»
»Således är det din afsikt att göra honom till ett
så värdelöst ting som en mammas gosse? Detta skall
dock, vill jag hoppas, icke lyckas dig. Ett ädelt och
godt soldatblod förnekar sig aldrig... När gossen
har växt upp, skall han själf välja sin bana — och
bland alla lefnadsbanor finnes väl icke någon skönare
än den, som du vill stänga för honom.»
»Marta är väl rädd att utsätta sin ende son för
faror», anmärkte tant Maria spetsigt, »men hon
förgäter helt och hållet, att om Försynene bestämt att en
människa skall dö, så drabbas hon af detta öde lika
väl då hon ligger i sin bädd, som då hon deltager i
ett fälttåg.»
»Om således under ett krig hundratusen människor
nedhuggas eller nedskjutas, så skulle, enligt tants
mening, samtliga dessa människor också under fred hafva
drabbats af samma öde...?»
Jag trodde, att tant Maria skulle stanna i
förlägenhet för ett svar... Men nej!... Hon svarade
raskt:
»Det var just bestämdt af Försynen, att dessa
hundratusen människor skulle dö i krig.»
»Men om människorna voro så kloka att icke
mera börja något krig...?» sökte jag invända.
»Det är en omöjlighet!» utropade nu min far,
och därmed hade samtalet å/ter kommit in på de
gamla, utnötta spåren... in på det ämne, som alltid
gaf ai^ledning till meningsskiljaktigheter och tvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>