Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 79
Från min make erhöll jag samma dag några i
hast skrifna rader:
»Älskade hustru, min egen hjärtevän!»
»Var stark! Var modig!... Vi hafva varit
lyckliga, detta är något, som ingen förmår beröfva oss,
om äfven för oss det budet kommer: »det är förbi».
(Detta var ju samma tanke, som jag antecknat i min
dagbok : de många andra dömda.) I dag tåga vi åstad mot
»fienden». Måhända kommer jag att därborta i
preus-sarnes leder påträffa mera än en stridskamrat och vän
från Dybböl och Als... ja, kanske min kusin Gottfrid
....! Och dem måste jag behandla såsom fiender
... utgjuta deras blod... kanske döda dem eller
— de mig! Vi marschera mot Liebenau med grefve
Clam-Gallas’ avantgarde. Hädanefter får jag helt
visst icke tid att skrifva. Vänta därför icke med
säkerhet några bref! På sin höjd någon gång en rad...
att jag lefver! Men jag skulle vilja finna ett enda ord,
i hvilket hela min innerliga kärlek till dig kunde
innefattas, ett ord, som uttryckte allt, för att... i
händelse det skulle blifva det sista... här nedskrifva det.
Jag finner endast detta: »Marta!»... Du vet, hvad
det innebär för din make.»
Min far, mina systrar och tant Maria flyttade
nu ut till Grumitz. Jag lät öfvertala mig att komma
efter med lille Rudi. Så länge Fredrik var borta
förekom mig det egna hemmet så tomt, så ödsligt, så
utdödt. Att härda ut där ensam, det skulle varit
omöjligt. Mången gång under min djupa sorg lättades
mitt hjärta en smula af den tanken: »Fredrik
lefver... han kan ju vända åter. Men endast för att
ett ögonblick senare plågas af den olidliga, den
fasansfulla föreställningen: han ligger nu sårad, han vrider
sig i outhärdliga kval... han är gömd, nedstoppad
i en graf... tunga vagnar rulla fram öfver hans
sönderskjutna, sönderhuggna lemmar... myggor och
flugor myllra i hans sår... karlarne, som upphämta
de stupade, anse honom vara död, där han ligger i sin
stelkramp, och nedkasta honom bland de döda i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
