Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80
graf, man uppkastat i den blodiga jorden... och
därnere återkommer hans medvetande...»
Var det underligt att jag med höga skri rusade
upp från drömmar af detta slag?
»Hvad står nu på igen?» frågade min far i
förebrående ton. »Du får inte hängifva dig åt den
sortens grubblerier. Det kan beröfva dig förståndet,
så att vi måste inspärra dig på ett hospital... Ser
du nu återigen dina dumma syner?... Det är
sannerligen syndigt...»
Jag hade nämligen mera än en gång yppat för
min omgifning de kvalfulla tankar, som plågade och
pinade mig... och min far var naturligtvis i hög grad
misslynt däröfver.
»Det är icke blott syndigt», fortfor han, »det är i
sanning dessutom i allra högsta grad opassande...
ja, förlåt mig, det är rent af vanvettigt. Nog är det
väl sannt, att emellanåt förekomma fall af det slag,
som din högst öfverspända fantasi utmålar, men det är
högst en gång på tusendet och... när det inträffar
... gäller det alltid någon af manskapet, någon af
de gemena. Hvad beträffar stabsofficerare,
sådana som Fredrik, låter man dem sannerligen inte ligga
kvar på bataljplatsen... Och öfver hufvud taget
bör man alls inte tänka på dylika saker. Det är en
ogudaktighet... det är ett vanhelgande af krigets
helighet, när man fäster sig vid dess enskildheter i
stället för att betrakta det stora hela... På
enskildheterna får man icke tänka.»
»Ja, ja», genmälde jag, »man får inte tänka
därpå... det är den mänskliga seden från allra äldsta
tider att tillsluta ögonen för allt jordiskt elände....
Att »icke få tänka» — det är den grundsats, på
hvilket allt barbari hvilar.»
Vår husläkare doktor Bresser, hade begifvit sig på
väg till krigsskådeplatsen. Äfven hos mig hade en
dylik plan sökt göra sig gällande: borde jag icke gå
ut i kriget, jag också... gå ut som sjuksköterska?
... Ja, utan ett ögonblicks tvekan skulle jag gjort
detta, om jag varit förvissad om att komma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
