Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
85
»Ja», utlät sig helt lugnt min far, »hvad vill du
väl, att man skall göra?» Och han gjorde en
axelryckning, hvilken var mycket vältalig. »Det är grymt
att gå så till väga... Nå, hvem nekar eller kan neka
till det? Men ingen förmår göra någon förändring
i en så alldaglig och i själfva verket så naturlig sak
... För f—n! Man är väl inte fiender för att
klappa, smeka och kyssa hvarandra!... Och för
öfrigt är det nu ett faktum, att — sådant är kriget.»
»Men kom åtminstone aldrig mera fram med det
påståendet, att människorna skulle förädlas genom
kriget... förädlas, förkofras, fortskrida till
någonting renare och bättre genom att utgjuta hvarandras
blod...»
»Jo... jo visst!...»
»Förädlas genom något, som förvandlar dem till
vilddjur!... Förbättras och höja sig genom
gärningar, hvari de likna vilddjur... nej, icke endast
vilddjur, utan rent af — djäflar... Hu!... Jag.
ryser... Kokande olja!... Det är gräsligt, det är
mera gräsligt än någonting annat, som under hela
mitt lif kommit till mina öron...!»
»Själfförsvar och hämnd äro, när de icke stå i
strid mot statens lagar eller internationella
rättsprinciper, prisvärda... berömvärda, icke endast tillåtliga.
Menar du måhända, att våra soldater må väl af
att utsättas af projektilerna från deras tändnålsgevär?
Som värnlös boskap måste våra soldater duka under
för detta mordiska vapen. Ja... detta är nu ett
faktum. Men vi äro på vår sida alltför talrika...
alltför väl disciplinerade... alltför strids vana, att icke
i längden segra öfver motståndarne... Nu till en
början har man ju visserligen begått några små
taktiska misstag... jag vore den siste att vilja förneka
det... Så hade naturligtvis Benedek bort genast,
ögonblickligen, utan ett enda ögonblicks tvekan
öfverskrida Preussens gränser... För öfrigt var det icke
synnerligen lyckligt, att Benedek blef
öfverbefälhafvare... hm!... för gammal!... för omodärn...
för pedantisk!... Man kunde på sin höjd hafva åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
