Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
288
inga näktergalar, inga sjungande trastar... de hafva
flytt bort för att slippa bevittna krigets fasor. Här
doftar hvarken jasmin eller ros. I stället för
näktergalar och syrsor, hör man endast gnäggandet och
stampandet af hästar, ljudet af patrullernas taktmässiga
steg eller af soldaternas halfhöga samtal. I stället
för doft af ros, nejlika och jasmin uppfångar
luktorganet endast stanken af läder och kasärn. Men allt
detta är ju i själfva verket icke så förfärligt. Ännu
höra vi ju icke korparnes kraxande. Ännu känner
man här icke den vidriga lukten af blod, krutrök och
ruttnande kadaver. Allt detta kommer...
kommer ofelbart, men först senare — kommer ad
majorem patriæ gloriam! Det är märkvärdigt, att människor
kunna vara så blinda. Då de läsa eller höra talas om
de bål, »kättarebålen», som man fordom
antände »till Guds ära», fördöma de en så blind, grym,
ja, vanvettig fanatism, men för våra tiders med
tusentals lik beströdda slagfält hysa de den allra
största beundran. Den mörka medeltidens
tortyrkamrar ingifva dem fasa och afsky, men öfver sina
egna arsenaler äro de stolta.»
»Ljuset är utbrunnet. Jag skall lägga mig till ro
en stund bredvid vår lille Puxl, hunden.»
»Att befinna sig högt uppe på en kulle eller
bergklint midt ibland en grupp af generaler och andra
högre officerare samt med en fältkikare för ögat —
detta är den situation under ett krig, som är mest rik
på estetiska intryck. Det känna också herrar
tidningsillustratörer och bataljmålare ganska väl till.
Fältherrar, hvilka från en höjd speja rundt omkring
genom sina fjärrglas, förekomma ständigt på deras
teckningar — nästan lika ofta som den i spetsen för sina
trupper på en, helst hvit, springare framstormande
anföraren, hvilken med armen utsträckt mot en
rökuppfylld punkt på taflan, tydligen skall förutsättas utropa:
i mina spår, gossar!»
»Från kullen har man i sanning en tafla, full af
krigisk poesi. Bilden är storartad och afståndet gör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
