Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2QO
redan inträffat... de gamla äro alldeles orkeslösa
till hälften lama... I himlens namn beder jag Er:
kommendera mig dit!» Hans önskan uppfylldes
ögonblickligen... Den arme karlen! Han anlände just
i rättan tid för att se sin hustru dö, det nyfödda barnet
dö!... En bomb hade slagit ner i bädden...
Huru det gått med de båda gamla, känner jag icke.
Sannolikt ligga de begrafda under ruinerna.»
»På ett ställe uppbyggde försvararne en mur af
— hopsamlade lik, och bland dessa funnos några
som rörde lemmarne; alltså lefde de ännu...! Om
en barmhärtighetens ängel funnes och denne sväfvade
fram öfver slagfälten, skulle han hafva full
sysselsättning med att gifva nådestöten åt de arma varelser...
människor och djur... som ännu lefva, fastän de
fallit.»
»I dag hafva vi varit engageade i en liten
kavalleristrid. Ett preussiskt kavalleriregemente mötte oss i
kort galopp. Vi inväntade icke angreppet, utan
stormade fienden till mötes. Inga skott hunno vi växla.
Då de båda trupperna befunno sig på några få stegs
afstånd från hvarandra, upphäfdes på ömse sidor
dundrande hurrarop. Stridsrop väcka entusiasm, det
känna både indianerna och zulukaffrerna, och i nästa
ögonblick störtade vi inpå hvarandra, häst mot häst
och knä mot knä. Sablarna hveno genom luften och
föllo på motståndarnes hufvud. Snart voro vi
emellertid hvarandra så nära inpå lifvet, att vi icke längre
hade tillräckligt utrymme för att begagna våra vapen.
Då kämpade vi bröst mot bröst. Uppskrämda
hästar stegrade sig, slogo ursinnigt bakut, upphäfde
hemska gnäggningar. Jag själf blef en gång kastad
till marken och såg... en ryslig anblick... häftigt
sparkande hästhofvar på endast några millimeters
afstånd från min tinning.»
» Åter hafva vi en ansträngande marschdag bakom
oss med ett par små fäktningar... Jag har
drabbats af en stor sorg... jag förföljes af en smärtsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
