Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
302
lägga förband på ett par af dem. De öfriga hafva
dragit sin sista suck. Men ej heller dessa lefvande
tager man med sig, allra först måste man uppsöka dem,
som stupat midt på slagfältet... Kanske
återkommer man något senare för att bortföra äfven de andra.
Patrullen marscherar åter vidare och anländer till
närmaste stridsplatsen. Den möter alltmera täta och
stora skaror af sårade, hvilka med möda kunna släpa
sig och andra framåt. Detta är sådana, som ännu
kunna gå. Man fördelar bland dem en fältflaskas
innehåll, man lägger provisoriskt förband på de
blödande såren och visar dem vägen till ambulansen.
Och återigen går det vidare!... Vidare förbi döda
... förbi högar af lik:... Många bland dessa döda
hafva anleten, hvilka ännu visa spår af den mest
förfärliga dödsångest. Med ögonen onaturligt
uppspärrade... med händerna nedgräfda i den upprifna
marken... med tänderna hårdt sammanbitna under de
krampaktigt öppnade läpparne... med de stela och
styfva benen utsträckta — sådana ligga de där.
Färden ställes nu genom en hålväg. Och här ligga
de fallna hvarftals... den ena raden på den andra,
döda och sårade om hvarandra, många kväfda af de
ofvanpå dem liggande kamraternas kroppar. De
sårade framkvida till sjukvårdssoldaterna en bön om
hjälp, hälsa dem såsom räddande änglar. De ropa
efter en droppe vatten... Men ack, förrådet är nu
uttömdt. Och för öfrigt — hvad förmår väl det
jämförelsevis ytterst fåtaliga sjukvårdsmanskapet uträtta?
Hvar och en bland dem borde hafva hundra armar
för att kunna rädda här... Men alla göra de allt hvad
de förmå. Då ljuda de trumpetstötar, som
sammankalla ambulansens karlar. De resa sig upp. Det
är deras plikt att afbryta arbetet.
»Lämna oss icke utan hjälp!» kvida de sårade.
Men signalen upprepas gång på gång.
»Mod och tålamod, kamrater! Vi komma igen
och skola med all säkerhet bringa er räddning.»
Både de, som säga, och de, som höra detta, veta,
att det icke är sannt...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
