Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3o8
Många gånger brusade tåg förbi oss, kommande
från motsatt håll... Och hvad innehöllo de väl? —
Sårade, sårade, alltjämt ingenting annat än sårade;
ständigt hvarandra lika askgråa anleten, kirurgiskt
behandlade och förbundna hufvud... armar burna
i band. Särskildt på stationerna hade man tusentals
tillfällen att se detta i alla tänkbara former och
variationer. Alla dessa stora, alla dessa små perronger,
där man eljest plägade finna glada och gladt
samspråkande människoskaror... de voro nu uppfyllda
af på blotta golfvet liggande, blödande, hopkrupna
gestalter, somliga med uniformer så röda af blod och
orenlighet, att man icke utan svårighet kunde
upptäcka deras ursprungliga färg. Dessa »lefvande lik»
hade blifvit sammanförda till stationen från de
kringliggande sjukhusen, och nu skulle de här afvakta
nästa, till transport af sårade afsedda tåg. På detta
sätt måste de vänta många timmar... ja, kanske
hade de sett många tåg rusa förbi utan att hafva
plats för dem... De arma, de värnlösa! Först
transporterar man dem under tusen stötar, som vålla smärta,
med brinnande hast från slagfältet och man är icke
så noga med, om man här och där välter omkull
transportbåren, så att den lidandes kropp rullar ut på
marken. Och denna transport fortgår från slagfältet
till det ställe, där läkarne gömma sig, och därifrån
till ambulansen — från ambulansen till hospitalet och
slutligen från detta fältlasarett tillbaka till regementet,
kanske också till — begrafningsplatsen. De lättare
sårade föras till Wien... Ack, det gjorde mig så ondt,
så ondt om alla dessa arma, stympade människor.
Jag skulle velat knäböja bredvid hvar och en af dem
samt tillhviska honom ord af medlidande, ord af
beklagande, ord af tröst.
Redan här började barmhärtighetssystrarna arbeta
i sitt människovänliga kall. Bland de sårade utdelade
de så mycken mat och dryck, som det var möjligt att
anskaffa..., men mångenstädes fanns ingenting.
Oftast voro restauranternas förråd uttömda. På mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
