- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
327

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

327

en följd af det sömnmedel, doktorn gifvit mig...
nå, detta vet jag icke. Jag yrade långa stunder.
När jag uppvaknade och fann mig vara i mitt eget
hem, i min egen bädd, omgifven af bekanta, kära
ansikten... ack, då trodde jag, att jag
uppvaknat ur en plågsam dröm och att jag icke ett enda
ögonblick varit borta från Grumitz.

Jag lyfte ögonlocken. Vid sänggafveln stod min
kammarjungfru, och jag frågade henne helt stilla:

Ȁr mitt bad i ordning? Jag vill nu stiga
upp...»

Så snart min röst ljöd, kom tant Maria ifrig och
brådskande, fram från någon vrå af rummet.

»Ack, Marta lilla, käraste stackars mitt barn, är
du nu omsider vaken och vid sans?... Ja, ja, stig
upp nu och gå i badet!... Det skall göra dig godt.
Då man är så nedsölad af damm från landsvägar,
byvägar och järnvägar som du i denna stund... ja,
då så...»

»Järnvägsdamm? Landsvägsdamm?.. , Hvad
menar du, käraste tant Maria?...»

»Skynda dig att stiga upp!... Netty har gjort
ditt bad i ordning... Och den stackars Fredrik
förgås af längtan efter att få se dig.»

»Fredrik?... Min Fredrik?!»

»Ja, ja...»

Huru ofta hade jag icke under senaste veckan
med stickande smärta i hjärtat utropat detta kära
namn! — Nu... nu... nu var det ett jubelrop, ty
nu insåg jag och förstod, huru det hängde
tillsammans. Det var icke någon dröm. Jag hade
verkligen varit borta, sett skräckscener af alla möjliga
slag, och nu var jag hemkommen samt skulle få sluta
min make i mina armar!

En fjärdedels timme senare trädde jag in till
Fredrik — ensam. Jag hade förbjudit alla att följa mig.
Vid vårt återseende skulle icke en tredje person få
vara närvarande.

»Fredrik!»... »Marta!»

Jag låg redan snyftande vid hans bröst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free