- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
330

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

130

Under en kavalleristrid vid Sadowa kom en ung man
rusande mot mig med höjd sabel... Gissa, hvem
det var!,.. Ack, det var vår vän Gottfrid von
Tes-sow...»

»Tant Cornelias son...?»

»Ja, Marta!... Just han!... Men han kände
igen mig i rättan tid och sänkte genast sabeln, hvilken
han redan höjt till ett dödande hug g, mot hvilket jag
... engagerad i en annan strid... icke skulle
förmått värja mig...»

»Men då handlade han ju trolöst mot sin plikt?...
icke sannt?... Han skonade ju en människa,
hvilken var hans konungs fiende, hans fäderneslands ovän
... Var det väl en giltig förevändning för hans
skonsamhet, att denne fiende på samma gång var en kär
vän och anförvandt?»

»Den stackars gossen!» svarade min man. »Knappt
hade han låtit sin arm sjunka, förrän en sabel susade
öfver hans hufvud ,.. Den fördes af min sidoman,
en ung officer, hvilken trodde sig göra väl genom att
försvara sin öfverstelöjtnant och...»

Fredrik tystnade. Tårar sutto i hans ögonvrår.
Han dolde ansiktet i sina händer.

»... och dödade] honom?» ifyllde jag med en
rysning.

Fredrik nickade.

»Mamma! Mamma!» hördes i detta ögonblick en
kär röst från det bredvid liggande rummet. Och i
samma ögonblick blef dörren uppryckt med fart. Det var
vår lille Rudolf, som inträdde vid syster Lillys hand.

»Förlåt», yttrade Lilly, »att jag stör Ert samtal,
men saken är den, att den här lille mannen icke vill
låta lugna sig, förrän han fått hälsa på mamma.»

Jag skyndade emot gossen och tryckte honom
lidelsefullt till mitt hjärta — Ack, den stackars,
stackars arma tant Cornelia.

* *

Vi tillkallade en kirurg från Wien och han
anlände samma dag på eftermiddagen. Han ordinerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free