- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
331

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

131

»absolut lugn under sex veckor». Sedan skulle min
man enligt doktorns försäkran vara fullt återställd.

Numera var det en afgjord sak, att min man
skulle taga afsked från tjänsten. Dock kunde denna
plan naturligtvis icke utföras förrän efter fredsslutet.
Och i själfva verket kunde man redan nu anse
kriget vara afslutadt, ty sedan vi afstått från Venedig,
var tvisten med Italien bilagd. Vi hade dessutom
förvärfvat oss Napoleons vänskap och således borde det
icke blifva svårt att på någorlunda billiga villkor sluta
fred med Preussen.

På Grumitz och i dess omnäjd rådde öfverallt en
dyster sinnesstämning och man såg allting i mörka
färger, ja, jag må väl med sanning kunna uttrycka
mig så: »i hela trakten härskade panik». Slagordet:
»preussarne komma... preussarne komma» hade
äfven här... i trots af de gängse förhoppningarne om
fred framkallat en allmän panik. Hela befolkningen
var ifrigt sysselsatt med att sammanpacka eller
ned-gräfva sin mest dyrbara egendom. Äfven hos oss
i slottet Grumitz hade tant Maria och fru Walter
med stor omsorg nedlagt vårt familj esilfver på en
trygg och säger plats... ja, de hade gräft ner det i
jorden. Lilly var utom sig af oro för Konrad, som
under {flera dagar uraktlåtit att skrifva. Och min
far?!... Ja, han kände sitt patriotiska hjärta djupt
kränkt, han led under fäderneslandets förnedring.
Fredrik och jag voro lyckliga, outsägligt lyckliga genom
återföreningen, men samtidigt voro vi djupt
uppskakade genom alla de sorgliga erfarenheter, vi gjort, allt
det bedröfliga, som vi under senaste tiden upplefvat.
Ny näring för denna smärta rann städse till. I alla
möjliga tidningars ledande artiklar, i alla bref från
vänner och från fränder... öfverallt endast uttryck
af sorg och smärta. Tant Cornelias klagan var
verkligen hjärtrörande, emedan hon ännu icke visste, att
hon förlorat sin son, men sväfvade i en dödlig ångest
för att få höra, att han stupat. Hennes bref var så
rörande, att såväl Fredrik som jag fingo tårar i våra
ögon, då vi läste det. Då vi om aftnarne sammanträf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free