Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
336
en neslig flykt, hvari man deltagit. Det är för öfrigt
en af dessa krigsepisoder, som af vederbörande
vanligen förbigås med tystnad.»
»Ett väl ordnadt och med skicklighet utfördt
återtåg är icke någon flykt», invände min far. »Jag
erinrar mig ännu i dag, hurusom vi en gång under år
1849 — det var under Radetzkys befäl...»
Vi kände alla denna historia, ty min far hade
så ofta förtäljt den, hvarför jag också förhindrade dess
serverande ännu en gång på vårt bord genom at
infalla :
»Artikeln i dagens tidning är insändt till en
medicinsk veckotidskrift och således icke afsedd för att
läsas inom militära kretsar. Men hören dock på!...»
Och utan att afvakta någon tillåtelse, fortsatte
jag omedelbart uppläsningen.
»... Kl. 4 började våra trupper retirera. Vi
läkare hade ännu full sysselsättning med de sårade,
som — till ett antal af några hundra — och dessa hade
länge nog fått vänta på vårt bistånd. Under denna vår
sysselsättning kom plötsligt och oförväntadt ett
kavalleriregemente framstormande öfver fält och kullar,
öfver gropar och vallar. Och samtidigt kilade en massa
af artilleri och transportvagnar hän mot Königgrätz.
Mången ryttare blef kastad till marken och
söndertrampad af hästhofvarne. Vagnar vräktes öfver ända och
krossade en och annan af de infanterister, som
beordrats att marschera bredvid dem. På den plats, där
vi läkare voro sysselsatta med de sårades vård, trodde
vi oss vara säkra, men plötsligt ropade man till oss:
»rädden Eder!» Medan kanonerna dundrade, följde
vi med, nej, vi följde icke med... vi framdrefvos af
de pådrifvande massorna, utan att veta, hvarthän kosan
ställdes. Jag gjorde inom några ögonblick upp min
räkning med lifvet: »Min kära mor... min älskade
fästmö, farväl!»... Plötsligt sågo vi vatten framför
oss. Till höger hade vi en järnvägsbank, till
vänster låg en hålväg, fullproppad af tunga rustvagnar,
vagnar med sårade o. s. v. Bakom oss en oöfverskådlig
mängd af rytteri. Vi begåfvo oss ned i vattnet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
