Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138
»Tig!... Af barmhärtighetl tig!» ropade
flickorna.
»Sådana skildringar i en tidning», anmärkte min
far, »borde af censuren icke tillstädjas. Får sådant
publiceras, skall ju ingen vilja blifva soldat...»
»Och i synnerhet», anmärkte jag, »i synnerhet
skulle sannolikt lusten och begäret efter krig dö ut
inom människosläktet — och det vore verkligen en
stor skada...»
Min far var nu i sitt esse och kunde icke tiga.
»I allmänhet», återtog han, »borde alla
flyktepisoder förtigas och aldrig komma till allmänhetens
kännedom. Jag kan icke heller för min del begripa, att
man vill tala om sådant, ty det är sannerligen icke
någon heder att hafva varit invecklad i en allmän
flykt, där det heter: rädde sig den, som kan! Man
borde genast på fläcken skjuta ner den usling, officer
eller gemen, som med sitt skrän »rädden er» gifver den
första signalen till att fly. Den fege skriar af
förfäran och hans åsneröst verkar demoraliserande på de
andra, så att de följa efter, när han kastar gevär och
sabel samt flyr.»
»Ja, det är», invände Fredrik, »alldeles som när
en tapper man i truppen ropar »framåt!» Tusende
fega följa honom, de måste... och för ögonblicket
besjälas de säkerligen af ett slags mod. Det är
emellertid mycket svårt att uppdraga en gräns mellan dem,
som äro fega, och dem, som äro modiga. Jag för
min del tror saken förhålla sig så, att en och hvar
har sina ögonblick, då han är mer eller mindre tapper,
och andra stunder, då han är mer eller mindre feg.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
