Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
141
na, fastän jag lopp fara att därigenom väcka honom.
De planer, som af Fredrik och mig uppgjorts
rörande den kommande tiden, voro i hufvudsak dessa.
Så snart kriget tog en ända, skulle Fredrik lägga in om
afsked. Och därefter skulle vi draga oss tillbaka till
någon afsides belägen ort, där lefnadskostnaderna vore
billiga samt Fredriks pension och min fars
pänning-bidrag kunde förslå för vårt lilla hushåll. Som om
vi varit ett ungt »älskande par» fröjdade vi oss öfver
denna ostörda, oberoende tillvaro.
Min far, för hvilken vi naturligtvis icke för
närvarande yppade våra framtidsplaner, uppgjorde helt
annorlunda beskaffade förslag för vår räkning.
»Du är nu en ganska ung öfverste, min kära
Til-ling» yttrade han. »Om tio år är du med visshet
general. Dessförinnan skall det nog utbryta ett eller
annat krig, och det skall blifva en fröjd att få se dig såsom
befälhafvare öfver en hel armékår, ja, hvarför icke?...
se dig uppnå fältmarskalks rang och värdighet.
Kanske har försynen just åt dig förbehållit att en gång i
framtiden återställa de österrikiska vapnens nu
fördunklade glans. När vi en gång väpnat hela vår här
med tändnålsgevärsskjutvapen af något ännu nyare
och ännu mera förträffligt system, skola vi helt vist
gifva herrar preussare på pälsen.»
»Åh, hvem vet, min far?» inföll jag. »Kanske skall
fiendskapen mellan oss och dem snart upphöra,..
Måhända komma vi att ännu en gång sluta förbund
med Preussen.»
»Det vore då väl, om fruntimmer ville låta bli
sina politiska kannstöperier», genmälde min far, i det
han föraktfullt ryckte på axlarne. »Efter hvad som
förefallit, måste vi naturligtvis tukta dessa öfvermodiga
herrar. Vi måste dessutom förhjälpa de af dem
annekterade (så kalla de det — jag benämner det rof våde)
staterna till deras skamlöst kränkta rättigheter. Det
fordra vår heder och ära. Det kräfves jämväl af
omsorgen för vår maktställning i Europa... Talar
du om vänskap för, om allians med dessa nidingar?...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
