- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
345

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

345

är i sanning en präktig pojke. Han kommer att
bereda mig stor glädje.»

Emellertid åstadkom denna tilldragelse ett
ovanligt lif och en rörelse inom vårt eljest så lugna och
tysta hus. Hastande fotsteg... oroliga röster
hördes öfverallt.

»Nu äro de här, de vindböjtlarne:» yttrade min
far med en suck så djup, som om han på sitt hjärta
fått en tyngd, jämnstor med berget Atlas.

Dörren flög upp och in störtade lakejen Frans.

»Preussarne!... Preussarne!» utropade han i en
ton så skallande, som om han förkunnat, att elden var
lös. Och förfäran stod målad på hans ansikte.

»Nå... de kunna väl inte äta upp oss», anmärkte
min far med vresig stämma.

»Men», fortsatte lakejen med darrande röst, »de
föra med sig såsom fånge en människa från Grumitz
... jag vet ännu icke, hvem det är... men han har
aflossat skott på dem... och hvem skulle icke med
största nöje skjuta ned det där usla packet?... Men
han är förlorad!...»

Nu trängde upp och in till oss ljudet af hästtramp
och en mängd röster. Vi begåfvo oss ut i
vestibu-len, från hvars fönster vi hade fri utsikt åt
ifrågavarande håll... d. v. s. åt gården. Just då redo
ulanerna in på gårdsplatsen och midt bland dem
varseblef jag min bror Otto. Han var blek. Hans blick
var hotfull. Hans min trotsig.

fs-fg Min far lät höra ett jämmerrop och ilade nedför
trappan. Hos mig stod hjärtat stilla. Hvad jag
kunde vänta såsom resultat af allt det här var förfärligt.
Om Otto verkligen skjutit på de preussiska
ulanerna... och det vore honom så likt... hvad skulle
då hända? Jag vågade icke tänka ut tanken.

Jag hade icke mod att följa min far. Då jag
behöfde tröst och bistånd i något bekymmer, sökte jag
alltid detta hos min Fredrik. Därför samlade jag alla
mina krafter för att också nu skynda till honom. Men
innan jag hunnit utföra denna tanke, inträdde min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free