Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
349
siska gästerna skulle ju presenteras för mig såsom
värdinna... Större delen hade förnämt klingande namn.
Många... ou och många... witz, många »von»
och ett eller annat »prins» ljödo som ett outredbart
virrvarr i mina öron. Bland de guldsmidda herrarne
var äfven en prins af huset Reuss — ett af de mest
obetydliga hus i världen.
Nå — här såg jag nu våra fiender!...
Hurudana fann jag dem?... Samtliga voro fulländade
gentlemän. Alla hade den mest belefvade
umgängeston. Nåja... det borde jag kunnat tänka mig i
förväg. Då man i nittonde seklet råkar i krig, är
det naturligtvis icke hunner eller vandaler, icke vilda
barbarer — till det yttre — som man möter. Men i
alla händelser vore det en smula tillfredsställande för
sinne oh samvete att kunna föreställa sig fienden
såsom en vild hord, helst naken och blott klädd i
vilddjurspälsar. Det kostar oss en icke ringa
ansträngning att tänka oss denna fiende såsom en med oss
själfva jämngod, kanske öfverlägsen kulturbärare.
Och nu vill jag omtala, hur vår slottskaplan på
Grumitz hvarje söndag formulerade sin bön (kanske
var det ett utdeladt cirkulär) i vårt lilla kapell på
Grumitz. Hören, I Adams barn! Hören, I genom
Kristi blod återlösta! Hören I, som sägen Eder hoppas
vinna himmelen efter detta lifvets utgång!...
Hören... förvånen Eder... bäfven!
»Du, milde, gode, kärleksrike, och barmhärtige
Gud, du, som är härskarornas Gud, du, som tillbakaslår
deras vedersakare och motståndare, som uppå dig
förtrösta i alla lifvets skiften.. , hör oss!...
bönhör oss, då vi nu anropa dig, då vi nu bedja dig, då
vi nu... ack, heliga Guds moder, hjälp oss, bed för
oss... or a pro nobis[... Hjälp oss ur dessa
rasande fienders hand och vi skola tacka och tillbedja
dig i all evighet!»
Ja, sådan var nu hvarje helgdag vår slottskaplans
ceremoniösa, men icke ur ett upprördt hjärta gående
bön. Hvilka föreställningar om den »rasande,
mordiska fienden» skulle icke vid dylika förhållanden vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
