Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150
landtfolk och våra småstadsinnevånare få om dem?!
O, de prästerna! Alltid söka de ockra på menighetens
lidelser! Alltid stå de bugande till tjänst för de
maktägande... jag för min del bekänner att jag aldrig
kunnat föreställa mig dessa fiender såsom artiga och
belefvade världsmän, hvilket de nu visade sig vara.
De bjödo till och med damerna armen för att ledsaga
dem till bordet... Dessutom hade Gud denna gång
hört våra fienders böner och risat oss. Den nyss af
raseri och mordlystnad halft vansinnige fienden skulle
vi nu mottaga och bemöta på vänskapligt sätt. Vi
fingo alls icke lägga i dagen någon skymt af missnöje
eller obehag. Deras »gudomliga bistånd» heter
»tänd-nålsgevär», men... lofvad vare Gud!... de hade
icke dessa mordvapen med sig upp i våra gemak. Så
pass mycket vett hade de ändå... Gud hade »stått
oss emot»... han hade, som prästerna sade, af
omsorg för våra stackars arma själar beredt oss nederlag
på nederlag, men dem hade han beredt seger... O,
du mänskliga galenskap! Du är rent af sublim i dina
fånigheter!... Ja, ungefär sådana voro de tankar,
som i vild fart rusade fram genom min hjärna under det
att vi sutto omkring det med blommor, fruktskålar och
silfverpjäser på rikaste sätt smyckade bordet... Min
far hade gifvit order om, att äfven allt det dyrbara
familjesilfret och familjeguldet skulle exponeras. Min
sittplats vid bordet var mellan en mustascherad öfverste
med namn på...ou och en som en stoppnål smärt,
smäktande, kurtisant, öfvermaga lötnant på...itz’
Lillys plats var... det är naturligt... vid hennes
trolofvades sida. Själfva herr prins Henrik var nog
förekommande och nog nedlåtande att ledsaga syster
Rosa till bordet... Och — den elaka Lori hade
lyckats ordna det så, att hon erhöll min Fredrik såsom
sin granne... Nåja, gärna för mig! Jag borde
naturligtvis kväfva min svartsjuka. Han var ju i alla fall,
hur hon än vred sig och koketterade, min Fredrik,
min egen Fredrik...
Sinnesstämningen vid bordet var mycket munter
och glad. De där prinsarne kände sig uppenbarligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
